Kulört ljus i novembermörkret

Nu har jag och dottern sett Vinterljus tillsammans med de ungefär 42 000 andra ortsbor som också var där. Nästan alla andra gick varvet runt ån medsols och det gjorde inte vi. Det var trångt. Man var rädd att man skulle trampa ihjäl en liten hund i mörkret. Det var dimmigt. Efter ett tag insåg jag att det var inte riktigt så dimmigt som jag trodde. Det var bara fukt på glasögonen. Och själva ljusinstallationerna då? Finns bara en sak att säga - mycket väsen för nästan ingenting. Ljusklotet på ån - ja. Det spegelklädda trädet - ja. Ljuskronorna under en av broarna - ja. Muffinsformslyktorna - ja. Resten - inte imponerande. Ljusföroreningarna från innerstaden och Cloetta Center förstörde upplevelsen. Och de delar av ån som är verkligt kolsvarta om kvällen hade man inte utnyttjat. Det hela avslutades med att vi höll på att bli sittande på parkeringen resten av kvällen. En stadig ström av bilar in på densamma gjorde det ganska svårt att ta sig därifrån. Men till sist lyckades vi tack och lov bryta oss loss.