En svår prövning

Så har man varit på skivmässa också - eller var det kanske en gubbmässa? Det stod skivmässa på skyltarna, men så många gubbs i märkliga frisyrer har jag väl aldrig sett på en och samma gång. Jag kände mig som en utomjording. Helt oförberedd var jag också på det krig jag skulle få lov att utkämpa mot habegäret. Eftersom jag inte lyssnar på vinyl så ser jag ingen mening med att köpa det. Men ajajaj vad många trevliga Smiths-vinyler det fanns, både singlar och ett och annat live-album som jag inte hade en aning om att det ens existerade. Det var bara att klappa fodralen andaktsfullt och samtidigt inombords riktigt säga till på skarpen att dyrgriparna INTE skulle följa med hem trots att de bara stod där och riktigt skrek: KÖP MIG!. Dottern uppmärksammade mig i all vänlighet på en tidig Morrissey-singel som såldes till det facila priset av 250 kr. Det var på det hela taget en prövning av monumentalt format. Dottern spenderade dock friskt mina pengar - för vad ska man annars ha sina föräldrar till? Och jag tycker nog att hon spenderade dem väl. Särskilt gärna betalade jag för det klassiska Velvet underground-albumet med Warhols bananomslag. När vi svettats färdigt över allt vi ville ha och antingen köpte (dottern) eller avstod ifrån (jag) så tog vi en tur runt Gamla Linköping. Där trösthandlade jag ett armband och ett halsband. Som jag bergsäkert kommer att använda istället för en massa vinyl som ändå bara skulle ligga i en låda och bli dammig (nä, jag är inte bitter...)