Woke up this morning

Vaknade med huvudvärk. Det kan knappast ha berott på det pyttelilla glas Baileys jag drack igår kväll. Hade nån slags idé om att vi skulle fly fältet en dag som denna. Det är städdag på gården. Brrr! Men nu drar vi upp vindbryggan och stannar inne istället.

Placerade mig och huvudvärken i soffan i morse för att gå i dvala till några repriser av Masterchef Australia. Skulle bara kolla lite om det var nån action på Hawaii. Har ju lyckan att bo i en tidszon där det inte är mitt i natten samtidigt som det är kväll på Hawaii. Och plötsligt finner jag mig vara dagens huvudrapportör från Kaka'ako. Bara sådär. Vaknade upp ur hypnosen 2 timmar och ett antal foruminlägg senare. Huvudvärken blev inte bättre av att dammsuga nätet på tweets och bilder samt frenetiskt leta efter dagens setlist. Men jag hade i alla fall roligt under tiden. Och jag vet att det kommer glada tillrop från andra sidan av Atlanten när de har vaknat. Det är kul!

Jag är en duktig mamma och håller på att i god tid, väldigt god tid, planera för studentfirandet. Nån slags idé om maten är klar. Köpte vin och champagne häromdagen. Ja, champagne! Det dricker man ju inte så ofta, så man får ju ta chansen. Och så har jag bakat lite också. Och förberett en del andra praktiska saker. För övrigt verkar dagens mest istadiga uppgift bestå i att jaga ut getingar. De är helt vilda.

Igår roade(?) jag mig med att göra rent filtret i köksfläkten. Man skulle kunna göra ett helt avsnitt av Världens skitigaste jobb om fläktfilter. Disgusting!

Fredagsmys?

Att vakna och inse att gårdagens huvudvärk inte blivit ett dugg bättre, man är förkyld och har drabbats av en plötslig släng av astma kan absolut klassas som fredagsmys om man är självplågare. Men nu tillhör jag inte den kategorin så jag tycker inte det är ett dugg kul. Astma betyder att det finns ett val att göra. Antingen stannar man kvar i korsetten och kippar efter luft som en fisk på torra land ELLER så inhalerar man Bricanyl. Jag vet egentligen inte vilket som är värst, men den här gången blev valet Bricanyl. Och det faller inte under rubriken fredagsmys, eller nåt annat mys heller för den delen. Visst, trycket lättar och det går faktiskt att andas, men det sker till priset av hjärtklappning och svettningar och just denna dag även överaktivitet (vilket enligt bipacksedeln endast drabbar barn!). Kände mig som en Duracell-kanin på speed. Till min fasa insåg jag att det fick lov att bli en dos till på eftermiddagen, men då kom jag undan i rena förskräckelsen med bara hjärtklappning och svettningar. Jippie!

Det här piggar i alla fall upp:



"A song I wrote myself, with the help of Lou Reed" haha





Kent Hop Farm 2011

Hurra

för Mozzalini som fyller 52 år idag!


Det har jag firat med att lyssna på Southpaw Grammar, Bona drag och Viva hate. Annars händer absolut ingenting i mitt tråkiga liv. En hel lång vecka med hysterisk huvudvärk tar nu ut sin rätt. Trots det lyckades jag både härda ut en vårutflykt på landsbygden med jobbet och en studiedag i Stockholm. Jag är så trött så jag skulle behöva en veckas semester för att vila upp mig. Vill ligga i sängen och inte röra en fena. På torsdag måste jag i alla fall släpa mig iväg till frisören för en uppiffning innan hon går på barnledighet och lämnar sina kunder i oro och desperation över hur det ska gå längre fram i sommar.
Inte gick jorden under heller som det var förutspått, men på Island gör man ju vad man kan för att göra livet lite mer spännande för nordeuropas resenärer. Deja vu!

Katthatt

Två eftermiddagar i rad jag legat i sängen med en katt på huvudet. Inte en riktig levande katt för det går ju inte när man är pälsdjursallergiker, utan en vetevärmare (se bild). Väldigt skönt att ha på pannan när bihålorna gör ont. Och just denna vetevärmare är perfekt för ändamålet. Man kan låta kattbenen värma kinderna. Man ser förstås inte riktigt klok ut, men det är underordnat när huvudet sprängvärker. Med katt och värktabletter har jag varit i så pass bra skick att jag kunnat titta på Shameless. Efter fyra avsnitt är jag fullständigt såld. Det är välgjort. Kul filmat med oväntade kameravinklar. Och det är skildrat med ett mycket varmt hjärta. Var och en av karaktärerna har sina problem, men när det hettar till så är det en för alla och alla för en som gäller (och det inkluderar även grannparet vägg i vägg med familjen Gallagher). Fast det tycks inte gälla pappa Gallagher som nog innerst inne är ganska stolt över sina sex barn fast han är väldigt duktig på att dölja det. De ställer upp för honom på alla sätt men det omvända förhållandet tycks det vara lite si och så med. Kan i och för sig bero på att hans kvarvarande hjärnceller troligtvis inte är i bästa skick med tanke på hans levnadssätt.