Den som väntade på nåt gott...

...behövde inte vänta länge denna gång. Kents album, som det var sagt skulle släppas den 30 juni, är redan här i en mp3-spelare väldigt nära mig. Nu återstår att se om albumet lever upp till förhandstyckarnas snälla recensioner. Risken att jag skulle bli besviken är minimal. När det gäller Kent är mina krav ganska låga. Jag skulle nog faktiskt kunna tolerera nästan vad som helst.

Men va f-n!

Sitter här och väntar på att världen innanför hemmets väggar ska vakna. Klockan är ju bara 10.29(!), solen skiner och det finns en miljon saker som ska göras. Men det kräver att åtminstone husets herre vaknar ur medvetslösheten. Själv har jag läst TV-tidningen fram och baklänges, tvättat en maskin, duschat, städat badrummet, ätit frukost två gånger, surfat... Inget blir ju bättre av att jag känner mig stressad, lyssnar på Röd för att lugna sinnena. Och så har jag huvudvärk och ont i bihålorna. Kan ingen ge mig en tvåveckors resa till Grekland? Skulle inte tacka nej!