Två eftermiddagar i rad jag legat i sängen med en katt på huvudet. Inte en riktig levande katt för det går ju inte när man är pälsdjursallergiker, utan en vetevärmare (se bild). Väldigt skönt att ha på pannan när bihålorna gör ont. Och just denna vetevärmare är perfekt för ändamålet. Man kan låta kattbenen värma kinderna. Man ser förstås inte riktigt klok ut, men det är underordnat när huvudet sprängvärker. Med katt och värktabletter har jag varit i så pass bra skick att jag kunnat titta på Shameless. Efter fyra avsnitt är jag fullständigt såld. Det är välgjort. Kul filmat med oväntade kameravinklar. Och det är skildrat med ett mycket varmt hjärta. Var och en av karaktärerna har sina problem, men när det hettar till så är det en för alla och alla för en som gäller (och det inkluderar även grannparet vägg i vägg med familjen Gallagher). Fast det tycks inte gälla pappa Gallagher som nog innerst inne är ganska stolt över sina sex barn fast han är väldigt duktig på att dölja det. De ställer upp för honom på alla sätt men det omvända förhållandet tycks det vara lite si och så med. Kan i och för sig bero på att hans kvarvarande hjärnceller troligtvis inte är i bästa skick med tanke på hans levnadssätt.
