2013

Har tänkt på det här med att summera förra året ett tag. Framför allt musikåret 2013. Och kanske har jag drabbats av minnesförlust eller så var 2013 extremt ensidigt. Det var verkligen väldigt mycket Mark Lanegan, hela tiden, men så har han ju också varit extremt produktiv.
Mer allmänt kan man säga om 2013 att det var året året då jag var i Amsterdam två gånger. I Berlin en gång. Och så hade jag influensa för första gången på många, många år. Dessutom avslutade jag året med ryggproblem och urinvägsinfektion. Kul!
2013 var också året då jag tackade nej till en gratisbiljett till Nobelkonserten i Oslo. Lite grämer det mig men samtidigt hade det varit en alldeles för stor apparat att dra igång bara några dagar innan konserten.

Mest spelade album. Utan tvekan Black Pudding. Det där albumet som jag i månader innan det släpptes undrade och oroades över, men som visade sig vara den mest underbara lilla juvel av fantastiska sånger. Avskalat och genialiskt.
Andra flitigt spelade album under 2013 var
I Am Kloot: Let it all in (tack till Kate på AYNIM)
Arctic Monkeys: AM
Isobel Campbell & Mark Lanegan: Sunday at Devil Dirt
Mark Lanegan: Imitations & Blues funeral
The National: Trouble will find me
Andi Almqvist: Warsaw holiday
Depeche Mode: Delta machine
Asaf Avidan: Different pulses

Mest spelade låtar:
Timeless / The Airbone Toxic Event
Mermaids / Nick Cave and The Badseeds
The vampyre of time and memory / Queens Of The Stone Age
613 / Asaf Avidan
Snap out of it / Arctic Monkeys
Cold Molly, Shade of the sun, She's gone, I'm not the loving kind, Phantasmagoria blues / Mark Lanegan

Det har inte varit ett överdrivet konserttätt år för min del, men det jag har varit på har varit riktigt bra.
Bästa konsert. Mark Lanegan på Södra Teatern.
Rufus Wainwright på Konsert & Kongress. Helt ofattbart men väldigt roligt att se en världsstjärna på scenen i den här hålan.
Magnus Carlson och Ebbot Lundberg på Knickedick i Norrköping gick verkligen inte av för hackor.
Patrick Wolf i Hagakyrkan i Göteborg. Alldeles, alldeles underbart!
Mando Diao i Norrköping. Väldigt fint!
Och Depeche Mode på Globen var en upplevelse utöver det vanliga.

Mest sedda video. Måste vara Crystalised med Martina Tolpey-Bird och Mark Lanegan.



Årets bok. Morrisseys självbiografi. Tyvärr kan jag inte uttala mig om innehållet. I alla fall inte längre än till sidan 150. Har tagit paus och tror kanske att jag väntar med att läsa mer tills den svenska översättningen kommer. När nu det kan tänkas bli.

Live

Nån sa att när Mark sjunger ger det nästan utslag på Richter-skalan.

En liten live-session från häromdagen. Mescalito, Pretty Colors och War Memorial

Nobels fredspris

Aldrig har väl Nobels fredspris varit intressantare. Igår släpptes nyheten att Morrissey ska sjunga på Nobelfestligheterna i Oslo den 11 december.

IIIIIIHHH

Jag och alla de andra. Bilden tagen av Jeff Fielder.

 

                           Klicka på bilden för att se den i större format.

Förtrollande

Stockholm 27 oktober
 
                   

 

Bryssel 30 oktober
Mark sjunger Satellite of Love och gråter en skvätt.

                  

Snart är det dags för Sirqus igen

För tredje gången ska vi gå och se Sirqus Alfon. Det är ganska lagom med en timmes galenskap vartannat år. Så man hinner hämta sig mellan gångerna. Den här föreställningen heter The Super Mega Male Masculinity Show och handlar om jakten på den sanne mannen. Förväntningarna är förstås skyhöga.

Här är ett klipp från när de var mellanakt på Melodifestivalen förra året.

Min familj i vimlet

Igår var två femtedelar av familjen och såg First Aid Kit och Patti Smith i Göteborg. Det finns bildbevis på det! Se nedre vänstra hörnet. Bilden hämtad från Kulturbloggen

Foto: Peter Birgerstam

Och på Youtube. Här kan man precis i början skymta bakhuvudet på en femtedel av familjen.

Några av dotterns bilder

Får man säga att man längtar efter hösten redan?

Nej, jag längtar inte efter att det ska bli mörkt och kallt, men jag längtar efter det här albumet som släpps i mitten av september.

Nä - eller jo förresten

Första tanken var, nä det här går inte. Tänkte ett varv till och kom fram till att jo det går visst. Så nu ska jag och dottern se Depeche Mode på Globen. Biljetter, boende och resa - allt är bokat och klart. Och så får vi träffa släkten under helgen efter. Det ser jag verkligen fram emot.

Patrick Wolf i Hagakyrkan, Göteborg, 15 februari 2013

I kön utanför Hagakyrkan.

 

Kvällens setlist. Armistice spelades inte. Extra encore Joni Mitchell's The Circle Game.

Fredag-lördag

Mando Diao på Louis de Geer i fredags. Vackert, poetiskt och dramatiskt. En natt på hotell i Norrköping. Sedan lite stilla shopping av det ena och andra. Det är tur att inte skivaffären Vaxkupan ligger i Linköping. Där skulle vi lätt kunna ruinera oss dottern och jag. Den här gången kom vi undan relativt lindrigt. Sedan ett besök på konstmuseet innan vi tog pendeln hem igen.