Mycket tårta blir det

Igår firades min födelsedag med tårta på båda sidor av Atlanten. Tack! till min kära man som bakade en tårta till mig.
Den här nedan fick jag bara se på bild, men jag utgår ifrån att den var god. Morotskaka med rosa topping som en hommage till Kent. Tack! Eliz och Emma för att ni ansträngde er så mycket för att förgylla min födelsedag!

Idag firar vi sonen som fyller 15 år. Mera tårta och så förstås den traditionella pannkakstårtan som vi alltid äter denna dag.
Grattis! till AMP och Jocke Berg som också fyller år idag.

Det är trevligt med presenter

Idag fick jag en lite försenad födelsedagspresent från min kära vän i det stora landet i väster. Eftersom jag uppenbarligen är liiite trög just idag så förstod jag ingenting. Ett M. Jaha? M för Mom??? Eller? Fast sen tittade jag en gång till på de andra berlockerna och till sist trillade poletten ner. En svala, Eiffeltornet, en mikrofon, Big Ben, en tekanna och ett hjärta. Men självklart! A Swallow On My Neck, I'm Throwing My Arms Around Paris, London och förstås en tekanna för att symbolisera en inbiten tedrickare som medför sin egen tekanna på resorna jorden runt. Och så hjärtat, för han är ju så älskad den gode Morrissey. Det gjorde inget att jag fick vänta lite för det var en väldigt fin present. Och det var bara den ena presenten. Den andra var minst lika fin. Ett Kent-halsband!!!

HURRA x 53

Inget sing along party för min del detta år heller. Imorgon får man utropa ett 53-faldigt HURRA för det högst älskvärda födelsedagsbarnet och varför inte passa på att sjunga lite också. Kollegan och jag kanske kan ha ett eget litet sångparty på hotellet i Umeå.

Inget fulfika!

På en födelsedag är det strängt verboten med fulfika. Så idag vankades det hembakat med "riktigt" kaffe på eftermiddagen.

Grattis till födelsedagsbarnet!

Hurra

för Mozzalini som fyller 52 år idag!


Det har jag firat med att lyssna på Southpaw Grammar, Bona drag och Viva hate. Annars händer absolut ingenting i mitt tråkiga liv. En hel lång vecka med hysterisk huvudvärk tar nu ut sin rätt. Trots det lyckades jag både härda ut en vårutflykt på landsbygden med jobbet och en studiedag i Stockholm. Jag är så trött så jag skulle behöva en veckas semester för att vila upp mig. Vill ligga i sängen och inte röra en fena. På torsdag måste jag i alla fall släpa mig iväg till frisören för en uppiffning innan hon går på barnledighet och lämnar sina kunder i oro och desperation över hur det ska gå längre fram i sommar.
Inte gick jorden under heller som det var förutspått, men på Island gör man ju vad man kan för att göra livet lite mer spännande för nordeuropas resenärer. Deja vu!

Vart tog de senaste 18 åren vägen?

Så har man då plötsligt ett barn som inte är barn längre. Kan nån tala om för mig vart de senaste 18 åren tog vägen? Gick det inte lite väl fort? Vi har firat ordenligt med tårta och presenter. Men nog känns det lite underligt och på nåt märkligt sätt lite, lite sorgligt.
Och ingen koll på väsentligheterna har jag. Satt och pillade med datorn med bara ett kvarts öga på Kobra på TVn och plötsligt var det ett helt inslag om Morrissey eller inte just någonting om själva mannen utan mera om hur människor uppfattar och "lever" med hans musik. Fascinerande att andra fascineras på samma sätt som jag. Man är ingalunda en ö.

På drift

Nej, ibland blir det verkligen inte som man har tänkt sig. Hade beställt CD-skivor och spel på nätet till sonens födelsedag. Hur bra gick det på en skala? Det har väl aldrig någonsin fallerat tidigare. Men just den här gången lyckades Posten trolla bort försändelsen. Så blev det som det blev. En födelsedag med bara hälften av presenterna. Eftersom det händer att Posten utövar magi så ska de ha två veckor på sig från det paketet levererats ut så att de kan både trolla bort och trolla fram paketen. Just den här gången misslyckades dom med själva framtrollandet. Nåja, det reder sig väl, men nästa gång ska jag ha MYCKET bättre framförhållning.