Inget att klaga över

Ont i armen fortfarande, men det blir långsamt bättre. Har nu avancerat från att inte ta i alls till att göra mycket lätta muskeluppbyggande övningar. Det går framåt så jag blir nog bra till jul. Kanske. Men jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall inte en spik i foten:



Och i slutet av september kommer Morrisseys album Bona Drag ut i en ny utgåva (så kan man också fira ett 20-års jubileum), utbyggd med några tidigare outgivna låtar och exklusivt bildmaterial. Ett måste som Sverige får vänta på till i mitten av oktober, men det får väl lov att gå.

Åskmoln och askmoln

Så fick vi lära oss den hårda vägen att det inte bara finns åskmoln. Det finns askmoln också. Man undrar hur länge det ska hålla på. Jag anar att det kan bli aktuellt att boka om London-resan till nån annan gång. I höst kanske. Lite snopet i så fall, men så är det när naturen regerar. Det får man bara finna sig i.
Påsken kom och gick med en förfärlig förkylning. Trodde aldrig den skulle gå över, men de två senaste dagarna har varit ok. Lite snuvigt/täppt fortfarande och en del kvardröjande, IRRITERANDE värk i lederna. Förkyld kan man väl stå ut med att vara. Ledvärken är mindre kul. Man blir väldigt trött av att ha ont. Och inte mår man bra av att knapra massor av värktabletter heller. Men det är doktorns ordination mot värken så det får man också finna sig i. Mitt eget recept för att glömma att det gör ont heter musik. Idag har jag riktigt vältrat mig i Morrissey-låtar från nu och då. Det är underbart! Tack min snälla dotter för den fina bilden: