I de högre luftlagren

Det är behagligt att befinna sig på hög höjd. Lätt om hjärtat och med fina minnen som pockar på och vill fram tror jag att jag lutar mig tillbaka i flygstolen och glider omkring ovanför molnen ett tag till. Världsmästare på ingenting-ångest och dessutom irrationellt skrockfull - inget av det till nån som helst världslig nytta - gjorde att jag hade näst intill total Mozza-avhållsamhet i flera veckor innan. Kanske gjorde det upplevelsen extra intensiv. Natten efter konserten sov jag kort, ryckvis och oroligt och hela tiden malde Meat is murder i huvudet. Inte blev det bättre av att två flugor väldigt gärna ville surra kring, och helst också sitta på, mitt huvud. Gjorde seriösa avslappningsförsök med ett mantra men det ville sig inte. I vargtimmen fick jag nog och tryckte igång mp3-spelaren och till tonerna av You're gonna need someone on your side kom jag äntligen till ro en stund. Inte precis den vanligaste av vaggvisor, men för mig var det som ett välgörande grötomslag på själen. Gissa om jag var fullständigt knockad igår kväll.

Den omtalade självbiografin ska visst släppas i december nästa år. Mozza säger att det ger honom lagom med tid att hinna packa ihop sina pinaler och fly till det inre av Brasilien. Då vore det ju bra om Universal kunde få tummen ur och öka på förhandlingstakten tack, så det kan bli ett nytt album innan dess.