Visar inlägg med etikett kent. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kent. Visa alla inlägg

måndag 31 december 2012

Årets nyårsklapp!

Tack Kent för en väldigt fin nyårspresent!
Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du

lördag 27 oktober 2012

ahhhh

Hur coolt är inte det här? Särskilt vid 4,32 då det brakar loss på allvar.


lördag 6 oktober 2012

måndag 30 juli 2012

Feber

Så var den tillbaka. Den gamla välbekanta Kent-febern. Jag vill aldrig sluta lyssna. Och nu har jag gjort en spellista i Spotify, en som följer fredagens setlist, så jag kan återuppleva allt igen och igen och igen...

lördag 28 juli 2012

Kent på Holmentorget 27 juli 2012




Publik: 2600

Setlist

1. Ögon/Klåparen
2. Ensam lång väg hem
3. 400 slag
4. Petroleum
5. Skisser för sommaren
6. Tänd på
7. Sjukhus
8. Färger på natten
9. Berg & dalvana
10. Jag ser dig
11. Låt dom komma
12. Isis & Bast
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Musik non stop
16. 747

Encore 1:
17. 999
18. Utan dina andetag
19. Det finns inga ord

Encore 2:
 20. Mannen i den vita hatten (16 år senare)

onsdag 25 juli 2012

Kent!

Bloggen tillfälligt(?) pimpad som en tribute till Kent. Japp, det är vi mot världen!
See you on Friday!

måndag 2 april 2012

999 gånger

skulle jag kunna lyssna på 999. Om det här är representativt för kommande albumet så blir ingen Kent-gillare besviken.

lördag 24 mars 2012

25 april

släpps efterlängtade Jag är inte rädd för mörkret. Självklart redan bokad.

söndag 24 april 2011

Jazz? Brrr... eller kanske inte...

Kanske skulle sluta med att låtsas att jag inte gillar jazz. Har spjärnat emot länge för det mesta som kallas för jazz ger mig rysningar. Och det är sannerligen inga rysningar av välbehag. Men så veknade jag inför Carolina Wallin Pérez och nu har det hänt igen. Jag kan uppenbarligen stå ut med jazz light.
Svante Thuresson har jag aldrig gillat, men nya albumet Regionala nyheter: Stockholmsdelen är, i alla fall i vissa delar, riktigt bra. Han lyckas tolka låtar på ett sätt som gör att jag faktiskt lyssnar. På riktigt. En del av låtarna skulle jag aldrig i livet lyssna på framförda av originalartisterna. Här är en låt som är fantastisk i original, men som får ytterligare en dimension med Thuresson:

torsdag 13 januari 2011

Ååååh vilket fynd!


Jag läste en recension i nån damtidning(!) av självbetitlade albumet Tystnad. Det verkade lovande så det blev Spotify nästa.
Bakom artistnamnet Tystnad döljer sig Andreas Alfredsson Grube som bl a annat jobbat med Grotesco och egna indiebandet Waver. Här är de lågmälda avskalade Kent-låtarna som Kent själva inte gjort. Behöver jag säga mer. I like!

Tystnad på Myspace

Waver på Myspace

lördag 9 oktober 2010

17375 dagar

Idag fyller jag 17375 dagar. Såna meningslösa uträkningar kan man låta Windows 7 göra. Jag lät bli att räkna ut hur många sekunder jag levat för jag misstänker att det inte hade fått mig att känna mig direkt yngre. Inte för att jag lider av min ålder, men ändå. Det måste bli en hisklig siffra. Denna sjuttontusentrehundrasjuttiofemte dag har ägnats till inte mycket alls. En kortare promenad i solskenet för att köpa lördagsgodis. Inte spelar det någon roll att man är 17375 dagar. Är det lördag så är det och är man ett godismonster så är man. Fast på något sätt har alla dessa dagar ändå tagit ut sin rätt på godisätandet. Som barn kunde jag äta precis vad för godis som helst. Sött, surt, salt, lakrits, t o m mindre gott godis, what ever, bara det var godis. Jag handlar fortfarande smågodis fast jag blir allt kräsnare. Numera är det inte så många sorter som förpassas ner i påsen och inte särskilt stora mängder heller. För jag vet - efter några bitar kommer illamåendet krypande. Egentligen vore det bäst att bara hålla sig till choklad. Fast det är svårt för en inbiten ätare av komuleavkok eller vad nu gelatin är för något EGENTLIGEN. Man vill inte veta.


Fast jag har faktiskt gjort nåt mer idag. Jag mätte och ritade upp vardagsrummet skalenligt och klippte ut skalenliga pappersmöbler. Vi har ett vardagsrum som är totalt omöjligt att möblera och just nu står i princip halva rummet oanvänt enbart p g a den rådande möbleringen. Inte bra! Nu har vi enats om en ommöblering som förhoppningsvis blir bättre än det är nu. Hyser grava misstankar om att man efter möbelflytten kommer att kunna citera Allan Edwall: "visst är det bätter, men int är det bra". För rummet är utformat så att en möblering aldrig kan bli bra. Och har man inga projekt så skaffar man sig. Omflyttningstankarna födde nämligen också idén om att sonen ska ta över vårt sovrum och vi ska ta hans. Och hoppsan - då måste man måla om det ena rummet. Så det kan bli! Fast först måste mannen bli frisk från sin förfärliga förkylning. Tills dess roar jag mig med min nya leksak, en ny mp3-spelare av ett mycket känt märke. 8 GB. Det trodde jag skulle räcka. Jo tjena! Inom en snar framtid är det dags igen med det förhatliga plockandet med filer. Varför var jag så snål? Jag kunde ju ha köpt en med 16 GB. Det hade inte kostat många hundra extra. Inte mycket att göra åt nu. Nu väntar jag och flera med mig i det här hushållet ivrigt på leveransen av Belle & Sebastians nya album Write about love och nya utökade versionen av Bona drag (Morrissey - ifall nån undrar). Medan man väntar kan man titta på det här.Oanade saker kan hända på en tvättomat:



Läste just att Ismael och Varje gång du möter min blick blir dubbla A-sidor på nya singeln från En plats i solen. Ibland undrar jag över Kents singelval, men nu sitter det som en smäck! Efter många lyssningar står det klart att just dessa två är mina favoritspår på En plats... Hoppas de båda kommer att spelas MYCKET på min radio i bilen. Jag är så lat så jag har sällan med mig skivor till bilen och då blir det radiolyssning. Därför - MYCKET tack!

tisdag 29 juni 2010

Drama i midsommartid

Midsommar kom. Sonen och jag var en kort sväng till Trädgårdsföreningen. Vi satt på varsin bänk i skuggan och tyckte det var för varmt. Rätt som det var hörde sonen en duns bakom sig. Mellan honom och gångbanan bakom var det en upphöjd rabatt så han såg inte vad det var som hände. Men strax därefter var det nån som ropade "Är det nån som har en mobiltelefon?" och "Är det nån som är sjukvårdskunnig?" Det var en mycket gammal man som hade kollapsat. Det blev fullt pådrag med hjärt-lungräddning och två ambulanser var på plats inom några minuter. Det var riktigt otäckt. Adrenalinsprutor i mastodontformat hade jag bara hört talas om, men nu vet jag. Skräckinjagande! Jag hoppas innerligt det gick bra för den arme mannen.
Annars har det varit väldigt lugnt. Mycket fotboll och Kent. Förresten måste det vara nåt fel på min nya Kent-skiva. Den är jättebra, men den tar ju slut så väldigt fort. Man får börja om stup i ett. Avhåller mig från att avkunna min åsikt om bästa spår. Helt enkelt på grund av att jag inte har någon åsikt. Alla låtar är väldigt bra var och en på sitt sätt.

torsdag 24 juni 2010

Den som väntade på nåt gott...


...behövde inte vänta länge denna gång. Kents album, som det var sagt skulle släppas den 30 juni, är redan här i en mp3-spelare väldigt nära mig. Nu återstår att se om albumet lever upp till förhandstyckarnas snälla recensioner. Risken att jag skulle bli besviken är minimal. När det gäller Kent är mina krav ganska låga. Jag skulle nog faktiskt kunna tolerera nästan vad som helst.

onsdag 16 juni 2010

I väntans tider

Två veckor till albumsläpp, nästan en evighet.

tisdag 15 juni 2010

There's a place in the sun...


Ett kort ögonblick trodde jag att det var nån som skämtade när jag öppnade min mailbox. Reklam från en av mina mer frekventerade skiv- och bokleverantörer - en ny Kent-skiva. IGEN! Men det är sant och nu spelar det ingen roll om det blir svensk sommar när den är som bäst, dvs 12 grader och regn. Solen kommer att skina på annat sätt heeeela sommaren.

måndag 15 mars 2010

Mera mys

Det vet ju alla att svenskar gillar att sjunga tillsammans och här firar allsången nya triumfer:

Ibland blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig. Nu är man ju van vid att tekniken lever sitt eget liv, så att det sket sig fullständigt i övergången mellan Krossa allt och det som var tänkt att bli Dom andra är inget att förvåna sig över. Så här var det väl meningen att det skulle ha varit även i Linköping:

torsdag 11 mars 2010

Upptinad

Underbart. Fantastiskt. Välregisserat men med stort hjärta. Det är ingen hejd på hur många fina saker man kan säga om Kents konsert på Cloetta Center. Man blev upptinad ända in i själen efter en lång kall vinter. Låtlistan var känd på ett ungefär på förhand och detta var vad som bjöds: Taxmannen,Palace & main, Vinternoll2, Töntarna, Socker, Sjukhus, Romeo återvänder ensam, LSD, någon?, Musik non stop, Idioter, Saker man ser, Kevlarsjäl, FF, Ingenting, Vy från ett luftslott, Krossa allt, OWC, På drift, Kärleken väntar och Mannen i den vita hatten (+ konfetti i form av fåglar i rött silkespapper med texten till Hjärta på. Snyggt!)
Oavsett hur urvalet hade sett ut hade man gått därifrån och undrat: Varför spelade dom inte DEN låten eller DEN? Helt naturligt när det finns en rik skatt att ösa ur. Jag skulle själv inte kunna sätta ihop en bästa-lista. Det går inte eftersom "det bästa" varierar med dagsformen.
Så här var det:

och så här:

Tack Kent! Ni och jag ska aldrig dö...

torsdag 25 februari 2010

Nedräkning och uppräkning

Ikväll begår Kent sin turnépremiär på Annexet. Det blir spännande recensionsläsning imorgon. Och om två veckor är de här. Varvar upp med en helt ny Spotify-lista med bara Kent-favoriter. Just i denna stund ligger dessa i topp, imorgon skulle valet mycket väl kunna se helt annorlunda ut:

Dom som försvann (det enda vettiga sättet att använda en barnkör på)
Gravitation (underbar och hemsk)
Ensamheten (fortfarande bäst på Röd)
Den döda vinkeln (gitarren klistrar sig fast lika envist som ett flugpapper)
Sundance kid ("...den fria viljan var vår tonårsdröm, men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn...")

Och sist men inte minst - bästa Kent-låten ever?

onsdag 20 januari 2010

Hundratvå, på det hundratredje

Tittade på P3 Guld-galan igår. Och oj vad jag kände mig gammal. Inte för att man är direkt purung, men det programmet gjorde att jag kände mig besläktad med urtidsdjuren. Nästan färdig för Naturhistoriska. Hur många av de nominerade artisterna hade jag hört talas om? Inte många. Långt ifrån hälften. Och så blev jag lite besviken. För många priser till Winnerbäck. Inget pris till Krunegård - botten! Men Kent blev ju förstås välförtjänt belönade. (Och nej kära familjemedlemmar ni behöver inte skriva åtta elaka kommentarer om detta faktum!) Undrar hur det går med Rockbjörnen. Den lär visst ligga i ide. Har ju hittills också varit en januariföreteelse men den är visst under transformering och ska hottas upp.