Snyggt!

14, 13, 12...

14 dagar kvar till release. Läste en inte helt positiv recension nu på morgonen.
"The lowest point however comes with ‘Elégie Funèbre’ which is sung entirely in the native French (an admirable thing to attempt, you would think) but in a GCSE-grade accent so bad that I can only skip the whole thing (I’m sure an English translation would have worked better)."
Oops...och då har han ändå kämpat hårt med den. Väldigt nyfiken på att höra om det är så illa som  recensenten påstår.

Allvarligt talat

5 veckor känns som en evighet. Jag vill höra en imitation nu.

HOLY CRAP!!!

Man kommer hem lugnt och städat efter två veckors vistelse i Berlin och vad får man se. Biljetterna släppta till en gigantisk Imitations-turné. Det var bara att köpa en biljett bums. Och det kan sannerligen vara en fördel att gå ensam på konsert. Det var ganska mycket biljetter sålda men fanns det minsann inte en liten ensam tom plats i rad 4.  Och på vänsterkanten. Bättre kan det inte bli. Det är värdelöst att sitta mitt framför karln för då ser man honom inte och höger är inte heller bra eftersom han tenderar att vända sig åt andra hållet. Så jag är glad för jag är nöjd. Sen får man ta det onda med det goda. Duke Garwood som support är inget jag direkt hoppar upp och ner och klappar i händerna av förtjusning åt. Om de nu inte får för sig att göra några Black Pudding-låtar ihop. Då kan jag ha överseende. Men oj vad jag ser fram emot en akustisk konsert med stråkar och Marks djupa raspiga stämma. Kan man hoppas på att få se honom i fluga eller är det att begära för mycket?
Nu är det bara att vässa tålamodet och invänta Imitations som släpps i mitten av september. Sen får man ligga i för att hinna lyssna riktigt mycket innan konserten.

Får man säga att man längtar efter hösten redan?

Nej, jag längtar inte efter att det ska bli mörkt och kallt, men jag längtar efter det här albumet som släpps i mitten av september.