Hurra

för Mozzalini som fyller 52 år idag!


Det har jag firat med att lyssna på Southpaw Grammar, Bona drag och Viva hate. Annars händer absolut ingenting i mitt tråkiga liv. En hel lång vecka med hysterisk huvudvärk tar nu ut sin rätt. Trots det lyckades jag både härda ut en vårutflykt på landsbygden med jobbet och en studiedag i Stockholm. Jag är så trött så jag skulle behöva en veckas semester för att vila upp mig. Vill ligga i sängen och inte röra en fena. På torsdag måste jag i alla fall släpa mig iväg till frisören för en uppiffning innan hon går på barnledighet och lämnar sina kunder i oro och desperation över hur det ska gå längre fram i sommar.
Inte gick jorden under heller som det var förutspått, men på Island gör man ju vad man kan för att göra livet lite mer spännande för nordeuropas resenärer. Deja vu!

Tur med retur

Så har man varit på tur till London. Tur med returen hade vi också. Det var inte kul att slå på BBCs nyhetssändning på söndagskvällen. Som att se en påannons för en skräckfilm med titeln The return of the evil ash cloud. Det förbaskade askmolnet hotade flygtrafiken på Londons flygplatser IGEN. Som tur var blåste vindarna åt, för vårt vidkommande, rätt håll och vi kunde resa hem som planerat.
Vi hann göra både det ena och andra. V&A, Tate Modern, British Museum, Filmmuseet med mera. Flera promenader i de vackra parkerna, kastanjerna blommade som bäst. Ett besök på Camden Market och lite shopping på TopShop (förstås). Det sedvanliga besöket på Harrods där vi särskilt tittade på skoavdelningen, avdelningen för aftonklänningar och pälsar samt matavdelningen. Och oj vad vi inte shoppade på Harrods! Och så var vi på en rolig och mycket underhållande föreställning med Stomp:



Bortsett från ett anfall av akut vulkanångest så var det på det hela taget väldigt trevligt.

Åskmoln och askmoln

Så fick vi lära oss den hårda vägen att det inte bara finns åskmoln. Det finns askmoln också. Man undrar hur länge det ska hålla på. Jag anar att det kan bli aktuellt att boka om London-resan till nån annan gång. I höst kanske. Lite snopet i så fall, men så är det när naturen regerar. Det får man bara finna sig i.
Påsken kom och gick med en förfärlig förkylning. Trodde aldrig den skulle gå över, men de två senaste dagarna har varit ok. Lite snuvigt/täppt fortfarande och en del kvardröjande, IRRITERANDE värk i lederna. Förkyld kan man väl stå ut med att vara. Ledvärken är mindre kul. Man blir väldigt trött av att ha ont. Och inte mår man bra av att knapra massor av värktabletter heller. Men det är doktorns ordination mot värken så det får man också finna sig i. Mitt eget recept för att glömma att det gör ont heter musik. Idag har jag riktigt vältrat mig i Morrissey-låtar från nu och då. Det är underbart! Tack min snälla dotter för den fina bilden: