Kanske skulle sluta med att låtsas att jag inte gillar jazz. Har spjärnat emot länge för det mesta som kallas för jazz ger mig rysningar. Och det är sannerligen inga rysningar av välbehag. Men så veknade jag inför Carolina Wallin Pérez och nu har det hänt igen. Jag kan uppenbarligen stå ut med jazz light.
Svante Thuresson har jag aldrig gillat, men nya albumet Regionala nyheter: Stockholmsdelen är, i alla fall i vissa delar, riktigt bra. Han lyckas tolka låtar på ett sätt som gör att jag faktiskt lyssnar. På riktigt. En del av låtarna skulle jag aldrig i livet lyssna på framförda av originalartisterna. Här är en låt som är fantastisk i original, men som får ytterligare en dimension med Thuresson:
söndag 24 april 2011
fredag 15 april 2011
Bye bye Spotify!
Igår kom det fruktade beskedet från Spotify. Fr o m 1 maj läggs kraftiga restriktioner på Free-versionen. De vill att fler betalar för sig. No way! Inte så länge det finns andra alternativ. Jag röstar med fötterna och flyttar till Grooveshark istället. Nu är det bara att sätta igång och göra nya spellistor utifrån de som jag gjort i Spotify. Allt kanske inte finns där men det kan jag leva med. Som kompensation så har min nya hemvist betydligt bättre ljudkvalitet än Free. Plötsligt hör jag vad folk sjunger. Jippiee!
tisdag 12 april 2011
AM med klös
Glasvegas nya album levde tyvärr inte upp till förväntningarna. Vi får väl se om Arctic Monkeys lyckas leverera i samma höga klass som tidigare. Nya albumet Suck it and see släpps i början av juni. Det här är en av låtarna på kommande albumet och det låter ju inte riktigt som man är van vid. Liiite tyngre och råare sound än tidigare. Texten i just den här låten är verkligen inget poetiskt mästerverk, men jag gillar gitarren. Sen finns det inget som säger att resten av låtarna drar åt samma håll. AMs album brukar kunna spreta lite hit och dit. Matt Helder säger att det åtminstone delvis är poppigare än förra albumet Humbug.
Etiketter:
Arctic Monkeys,
Glasvegas
söndag 10 april 2011
Ni-nanna-na-ni-na...
Nån som kommer ihåg TV-programmet Boktipset med Stefan Mählqvist? Den som kommer ihåg programmet kommer säkerligen också ihåg signaturmelodin. Jag har alltid levt i tron att musiken var skriven för programmet. Jo tjena. Radion stod på i förmiddags för min kära man lyssnade på Klingan. Plötsligt strömmade denna sång ut i högtalarna framförd av Kate och Anna McGarrigle. Blev helt konsternerad och det tog en stund innan jag lyckades placera melodin. Och den är MYCKET bättre med text än med det där enerverande ni-nannandet. Här är The swimming song.
Etiketter:
Boktipset,
McGarrigle,
Wainwright
Lazy line painter Jane
För att se filmen klicka på texten "Dailymotion" nere till höger i rutan.
Belle and Sebastian - Lazy Line Painter Jane by Belle-and-Sebastian
Dailymotion var helt okänt för mig tills igår. Det lär vara den näst största videosajten efter youtube. Filmen ovan (som är en officiell promotionvideo) har jag inte lyckats hitta på tuben.
Belle and Sebastian - Lazy Line Painter Jane by Belle-and-Sebastian
Dailymotion var helt okänt för mig tills igår. Det lär vara den näst största videosajten efter youtube. Filmen ovan (som är en officiell promotionvideo) har jag inte lyckats hitta på tuben.
Etiketter:
belle and sebastian,
lazy line painter jane
Helknäppt
lördag 9 april 2011
Rött är sött och blått är flott
Är så ohyggligt trött på den jacka som nu hängt med hela denna och förra vintern och som egentligen går att använda året runt. Nu har jag köpt en vår/sommarjacka - en knallröd. Jag har en röd jacka som sett sina bästa dagar som jag inte klarat av att göra mig av mig. Men nu får den respass.

Flera gånger har jag försökt köpa ett par chinos och det går inget bra. Jag har så smala ben och ser jättetöntig ut i byxor som blir fladdriga på fel ställe. Men till sist lyckades jag köpa ett par byxor som inte är jeans och som kanske inte heller kan kallas för chinos, vad vet jag. De är inte grå som de på bilden, mina är blå:

Jag köpte ett par s-k-o-r också, men det törs man knappt tala högt om. Behöver verkligen inte ett par skor till.

Flera gånger har jag försökt köpa ett par chinos och det går inget bra. Jag har så smala ben och ser jättetöntig ut i byxor som blir fladdriga på fel ställe. Men till sist lyckades jag köpa ett par byxor som inte är jeans och som kanske inte heller kan kallas för chinos, vad vet jag. De är inte grå som de på bilden, mina är blå:

Jag köpte ett par s-k-o-r också, men det törs man knappt tala högt om. Behöver verkligen inte ett par skor till.
tisdag 5 april 2011
Need some help!
Jag hittade en "setlist" för söndagens konsert. Kan nån som var där säga mig om den stämmer? Var förvisso där själv men jag tappar minnet så fort.
The State I Am In
Expectations
Write About Love
The Model
I'm Not Living In The Real World
Piazza, New York Catcher
I Want The World To Stop
Funny little frog (short)
Lord Anthony
Sukie in the graveyard (with intro)
Beautiful
(I Believe In) Travellin' Light
Photo Jenny
Dirty dream #2 (with intro)
I Didn't See It Coming
The Boy With The Arab Strap
If You Find Yourself Caught In Love
Simple Things
Sleep The Clock Around
Encore:
Lazy Line Painter Jane
Me and The Major
Så här var det:
The State I Am In
Expectations
Write About Love
The Model
I'm Not Living In The Real World
Piazza, New York Catcher
I Want The World To Stop
Funny little frog (short)
Lord Anthony
Sukie in the graveyard (with intro)
Beautiful
(I Believe In) Travellin' Light
Photo Jenny
Dirty dream #2 (with intro)
I Didn't See It Coming
The Boy With The Arab Strap
If You Find Yourself Caught In Love
Simple Things
Sleep The Clock Around
Encore:
Lazy Line Painter Jane
Me and The Major
Så här var det:
Etiketter:
belle and sebastian,
konsert 2011,
setlist
måndag 4 april 2011
Helg med extra allt
Det var en helg som heter duga. Vi for till Stockholm i lördags. Vi började med fika på Kulturhuset för att sedan raskt fortsätta med fotoutställningarna. Vi såg både Anneè Olofsson och Gregory Crewdson. Särskilt den senare var rent spektakulärt bra. Utställningen som heter In a lonely place pågår till den 12 juni. Klart sevärd!
Samma dag hann vi också med ett besök på Fotografiska. Albert Watson är stor. Det hjälpte inte. Jag uppfattade det hela som ytligt, men det kanske beror på min okunskap. Däremot blev jag helt betagen av Sarah Moons bilder.
Söndagen började vi med ett besök på Moderna och mera foton i utställningen En sann historia. Även den klart sevärd! Efter det förflyttade vi oss från vårt boende på af Chapmans vandrarhem till Scandic Hasselbacken. En timme efter vi checkat in så gick vi ut igen. Vi skulle gå till Nordiska museet. Det var då det hände. Och det känns fortfarande lätt bisarrt när jag tänker på det. När vi kom ut från hotellet så stod en liten grupp tjejer och en kille utanför Cirkus ett kortare stenkast bort. Grabben som står lite bortvänd från oss vänder sig plötsligt mer åt vårt håll och det visar sig vara Stuart Murdoch i egen hög person. Det var bara att samla ihop sig och gå fram. Dottern fick autograf och en kram (tror jag, för jag var lite upptagen med kameran där ett tag) och jag fick den äran att fotografera dem tillsammans samt artigt konversera den unge mannen. Tant fick ingen kram. Sedan var det bara att ta den knäsvaga tonåringen över axeln och bära iväg henne till Nordiska. Nä där överdrev jag lite, hon gick faktiskt själv. Men vi är ju inte så vana vid att umgås med världsstjärnor så vi var lite tagna.
På Nordiska såg vi i alla fall en väldigt rolig utställning om män i baddräkt och den väldigt fina utställningen Dandy. Sedan tog vi Liljevalchs vårsalong när vi ändå hade tid över. Middag och sen konsert.
Det var så njutbart. Belle & Sebastian var förstärkta med en cellist och en stråkkvartett, vilket betyder sammanlagt 12 personer på scenen. När "The state I am in" tonade in som första låt så kändes direkt att det här blir kanonbra. På skiva är de rätt lågmälda, men live var de oväntat kraftfulla. Försökte räkna hur många olika instrument Sarah Martin egentligen spelade på. Fick det till 7 men jag kan mycket väl ha missat nåt. Och jag är oerhört imponerad av deras innerliga sätt att kommunicera med sin publik både genom musiken och mellan låtarna. Jag har aldrig upplevt något liknande. Sedan kan man ju undra - var det fler tanter där. Svar: i stort sett nej. Vill tant se B&S igen? Ja tack, om chansen ges.
Foton ur familjealbumet:




Idag spenderades en del pengar på shopping innan hemfärden till lugna landsorten igen.
Bortsett från allt detta så undrar jag om det är dags att byta yrke. Nu har jag ju provat på att vara stjärnfotograf och det gick bra. Men om det är så att jag de facto är en kändismagnet så skulle jag kanske starta reseföretag typ Kändisresor. Kändisar av alla sorter stod som spön i backen vart vi gick hela helgen. Jag tror dottern och jag tillsammans "spottade" totalt 7 kändisar på två dagar och då är Stuart Murdoch inte inräknad.
Samma dag hann vi också med ett besök på Fotografiska. Albert Watson är stor. Det hjälpte inte. Jag uppfattade det hela som ytligt, men det kanske beror på min okunskap. Däremot blev jag helt betagen av Sarah Moons bilder.
Söndagen började vi med ett besök på Moderna och mera foton i utställningen En sann historia. Även den klart sevärd! Efter det förflyttade vi oss från vårt boende på af Chapmans vandrarhem till Scandic Hasselbacken. En timme efter vi checkat in så gick vi ut igen. Vi skulle gå till Nordiska museet. Det var då det hände. Och det känns fortfarande lätt bisarrt när jag tänker på det. När vi kom ut från hotellet så stod en liten grupp tjejer och en kille utanför Cirkus ett kortare stenkast bort. Grabben som står lite bortvänd från oss vänder sig plötsligt mer åt vårt håll och det visar sig vara Stuart Murdoch i egen hög person. Det var bara att samla ihop sig och gå fram. Dottern fick autograf och en kram (tror jag, för jag var lite upptagen med kameran där ett tag) och jag fick den äran att fotografera dem tillsammans samt artigt konversera den unge mannen. Tant fick ingen kram. Sedan var det bara att ta den knäsvaga tonåringen över axeln och bära iväg henne till Nordiska. Nä där överdrev jag lite, hon gick faktiskt själv. Men vi är ju inte så vana vid att umgås med världsstjärnor så vi var lite tagna.
På Nordiska såg vi i alla fall en väldigt rolig utställning om män i baddräkt och den väldigt fina utställningen Dandy. Sedan tog vi Liljevalchs vårsalong när vi ändå hade tid över. Middag och sen konsert.
Det var så njutbart. Belle & Sebastian var förstärkta med en cellist och en stråkkvartett, vilket betyder sammanlagt 12 personer på scenen. När "The state I am in" tonade in som första låt så kändes direkt att det här blir kanonbra. På skiva är de rätt lågmälda, men live var de oväntat kraftfulla. Försökte räkna hur många olika instrument Sarah Martin egentligen spelade på. Fick det till 7 men jag kan mycket väl ha missat nåt. Och jag är oerhört imponerad av deras innerliga sätt att kommunicera med sin publik både genom musiken och mellan låtarna. Jag har aldrig upplevt något liknande. Sedan kan man ju undra - var det fler tanter där. Svar: i stort sett nej. Vill tant se B&S igen? Ja tack, om chansen ges.
Foton ur familjealbumet:




Idag spenderades en del pengar på shopping innan hemfärden till lugna landsorten igen.
Bortsett från allt detta så undrar jag om det är dags att byta yrke. Nu har jag ju provat på att vara stjärnfotograf och det gick bra. Men om det är så att jag de facto är en kändismagnet så skulle jag kanske starta reseföretag typ Kändisresor. Kändisar av alla sorter stod som spön i backen vart vi gick hela helgen. Jag tror dottern och jag tillsammans "spottade" totalt 7 kändisar på två dagar och då är Stuart Murdoch inte inräknad.
Etiketter:
belle and sebastian,
cirkus,
konsert 2011,
utställningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



