Underbart är alldeles för kort

 Varför går allt som är roligt så förfärligt fort? Weeping Willows spelade på Garden i söndags och det var bland de kortaste 90 minuter jag upplevt. Det var första gången jag såg dem live och hoppas innerligt att det inte var den sista.

 

 

Och nu borde jag kanske

värma upp inför Bo Kaspers på fredag. Men det här är ju så fint så det är svårt att koncentrera sig på nåt annat.

Borde kanske

börja värma upp inför lördag när vi ska se The Temperance Movement. Men istället har jag förlorat mig i Weeping Willows nya album. Igen.

Äntligen fredag

och fredagsnöjet På spåret som jag gillar skarpt. Blev så glad när jag hittade det här klippet från På spåret 2009 när Magnus Carlson gjorde ett oförglömligt Manchester-medley och Marcus Birro var lycklig som ett barn:



Oasis - Live Forever
The Hollies - He ain't heavy, he's my brother
The Smiths - There is a light that never goes out

Av bara farten ramlade jag på detta som sannerligen inte heller går av för hackor:

Man borde...

...baka pepparkakor & lussebullar, städa, handla julmat... Det finns för många borde och skulle och måste och tänkte att. Bort med det! För någon vecka sen var Magnus Carlson (Weeping Willows) och sjöng i På spåret. Väldigt bra gjorde han det! Bl a gjorde han en mycket fin version av There is a light... här i original: