Money, money, money

Att vara förälder är många saker, men framförallt är det att tillhandahålla pengar. Det är ett ständigt korsdrag i plånboken. Många behov och önskemål finns det. Nya ytterkläder, notböcker och inte minst julklappsönskningar! Ja, vi är faktiskt där redan. Många pengar gick det på Monki i veckan till bl a julklappar. Men mottagaren blir nöjd och det är ju huvudsaken.

Jag är upprörd!

Är det redan dags att börja fundera över om det vore möjligt att emigrera? Snö i oktober! Brrr...

Host host

Så gick ännu en helg utan större sensationer. Kom bara utanför dörren en stund på lördagen. Man kan inte pressa familjen till några aktiviteter när merparten av den hostar och snorar och har sig. Sonen lyckades dessutom få sin förkylning att sätta sig i munnen på det mest udda sätt. Konstiga utslag runt om hela tungan som gjorde det svårt att prata och äta. Väldigt märkligt! Men mig gick det ingen nöd på. Jag plöjde Stephen Booths senaste deckare Flickan i floden. Och lyssnade många gånger på Belle & Sebastians nya album Write about love. De är fenomenala på att göra 60-talsmusik på 10-talssätt.

"...You've got to see the dreams through the windows and the trees of your living room"

Jag är glad för jag är nöjd

Har skaffat en liten, liten högtalare där jag kan docka den nya mp3-spelaren. Det sparar hörseln att inte behöva ha lurar precis hela tiden. Matlagning blir mycket roligare med musik, men det är himla trassligt med hörlursladden som fastnar i lådknoppar och lägger sig i maten. Nu är det slut med det.
Man tror inte såna här mojänger finns men:
1. den var förhållandevis billig
2. ljudkvalitén är över förväntan
3. den är hur enkel som helst att använda - less is more!
4. man kan inte bara docka mp3-spelaren av det väldigt kända märket, man kan ansluta i stort sett vilken elektronisk spelare som helst! Till stor glädje för de familjemedlemmar som inte har samma musiksmak som jag (dvs alla)

Det är nästan som ett Kinder-ägg. Flera överraskningar i en. Fast inte så sliskigt.

17375 dagar

Idag fyller jag 17375 dagar. Såna meningslösa uträkningar kan man låta Windows 7 göra. Jag lät bli att räkna ut hur många sekunder jag levat för jag misstänker att det inte hade fått mig att känna mig direkt yngre. Inte för att jag lider av min ålder, men ändå. Det måste bli en hisklig siffra. Denna sjuttontusentrehundrasjuttiofemte dag har ägnats till inte mycket alls. En kortare promenad i solskenet för att köpa lördagsgodis. Inte spelar det någon roll att man är 17375 dagar. Är det lördag så är det och är man ett godismonster så är man. Fast på något sätt har alla dessa dagar ändå tagit ut sin rätt på godisätandet. Som barn kunde jag äta precis vad för godis som helst. Sött, surt, salt, lakrits, t o m mindre gott godis, what ever, bara det var godis. Jag handlar fortfarande smågodis fast jag blir allt kräsnare. Numera är det inte så många sorter som förpassas ner i påsen och inte särskilt stora mängder heller. För jag vet - efter några bitar kommer illamåendet krypande. Egentligen vore det bäst att bara hålla sig till choklad. Fast det är svårt för en inbiten ätare av komuleavkok eller vad nu gelatin är för något EGENTLIGEN. Man vill inte veta.


Fast jag har faktiskt gjort nåt mer idag. Jag mätte och ritade upp vardagsrummet skalenligt och klippte ut skalenliga pappersmöbler. Vi har ett vardagsrum som är totalt omöjligt att möblera och just nu står i princip halva rummet oanvänt enbart p g a den rådande möbleringen. Inte bra! Nu har vi enats om en ommöblering som förhoppningsvis blir bättre än det är nu. Hyser grava misstankar om att man efter möbelflytten kommer att kunna citera Allan Edwall: "visst är det bätter, men int är det bra". För rummet är utformat så att en möblering aldrig kan bli bra. Och har man inga projekt så skaffar man sig. Omflyttningstankarna födde nämligen också idén om att sonen ska ta över vårt sovrum och vi ska ta hans. Och hoppsan - då måste man måla om det ena rummet. Så det kan bli! Fast först måste mannen bli frisk från sin förfärliga förkylning. Tills dess roar jag mig med min nya leksak, en ny mp3-spelare av ett mycket känt märke. 8 GB. Det trodde jag skulle räcka. Jo tjena! Inom en snar framtid är det dags igen med det förhatliga plockandet med filer. Varför var jag så snål? Jag kunde ju ha köpt en med 16 GB. Det hade inte kostat många hundra extra. Inte mycket att göra åt nu. Nu väntar jag och flera med mig i det här hushållet ivrigt på leveransen av Belle & Sebastians nya album Write about love och nya utökade versionen av Bona drag (Morrissey - ifall nån undrar). Medan man väntar kan man titta på det här.Oanade saker kan hända på en tvättomat:



Läste just att Ismael och Varje gång du möter min blick blir dubbla A-sidor på nya singeln från En plats i solen. Ibland undrar jag över Kents singelval, men nu sitter det som en smäck! Efter många lyssningar står det klart att just dessa två är mina favoritspår på En plats... Hoppas de båda kommer att spelas MYCKET på min radio i bilen. Jag är så lat så jag har sällan med mig skivor till bilen och då blir det radiolyssning. Därför - MYCKET tack!

Höst och melankoli

Nu är hösten oåterkalleligen här. Vinden viner därute och löven börjar rasa. Sällan känner jag ett sånt behov av att lyssna på Allan Edwall som just på hösten. Så begåvat och melankoliskt så man får en kraftfull kackelpyjamas: