Boooring

Det var en plågsam arbetsvecka den som gick. Torsdag morgon önskade jag intensivt att det skulle vara fredag för jag kände mig helt färdig. Istället för att sitta på jobbet och hosta hade jag nog egentligen behövt ytterligare en vecka i viloläge. Ja ja, överlevde gjorde jag i alla fall. Lördagens nöje var att återigen besöka en jourtandläkare. Dotterns andra visdomstandsinflammation på en månad. Och självklart kan det ju inte inträffa när vår egen tandläkare har öppet så vi har nu besökt två olika tandläkare i olika ändar av stan. Plus att det blev en liten tripp till en datorbutik för nu har vi en trasig dator igen. Roligheterna duggar tätt.
Annars händer det ungefär ingenting. Mitt husorgan talar om att Morrissey nu skaffat sig en ny manager efter brytningen med den förra för drygt ett år sedan. På Morrissey-solo är det nån som lagt upp en liten undersökning där man kan rösta på hur länge man tror att det ska hålla den här gången. Lite elakt kanske, men med tanke på att Morrissey förbrukar managers och skivbolag i samma takt som vi andra vanliga dödliga byter strumpor så är det möjligtvis en berättigad undersökning.

Idag är det söndag, men det hindrar inte att man lyssnar på en lördagslåt med en av de coolaste killarna som finns.

Tiga är guld

Så fick jag min släng av inflensasleven i alla fall. Men om man bara sitter still och håller tyst så går det ganska bra. A little less conversation...

Rapport från sjukstugan

Nåt influensaaktigt har drabbat familjen. Feber och hosta. Just nu är det tre som hackar och hostar i varenda hörn av lägenheten. Man får välja textade program på TV för det är lögn att höra en enda hel mening. Jag hoppas det aldrig blir min tur! Hos sig själv kan man notera en lätt en släng av hypokondri. Känns det inte lite tungt att andas? Gör det inte lite ont i lederna? Igår kväll hade jag lite astmakänning, men det berodde nog mest på promenaden hem från jobbet i den iskalla luften. Det gick över.