Drama i midsommartid

Midsommar kom. Sonen och jag var en kort sväng till Trädgårdsföreningen. Vi satt på varsin bänk i skuggan och tyckte det var för varmt. Rätt som det var hörde sonen en duns bakom sig. Mellan honom och gångbanan bakom var det en upphöjd rabatt så han såg inte vad det var som hände. Men strax därefter var det nån som ropade "Är det nån som har en mobiltelefon?" och "Är det nån som är sjukvårdskunnig?" Det var en mycket gammal man som hade kollapsat. Det blev fullt pådrag med hjärt-lungräddning och två ambulanser var på plats inom några minuter. Det var riktigt otäckt. Adrenalinsprutor i mastodontformat hade jag bara hört talas om, men nu vet jag. Skräckinjagande! Jag hoppas innerligt det gick bra för den arme mannen.
Annars har det varit väldigt lugnt. Mycket fotboll och Kent. Förresten måste det vara nåt fel på min nya Kent-skiva. Den är jättebra, men den tar ju slut så väldigt fort. Man får börja om stup i ett. Avhåller mig från att avkunna min åsikt om bästa spår. Helt enkelt på grund av att jag inte har någon åsikt. Alla låtar är väldigt bra var och en på sitt sätt.

Den som väntade på nåt gott...

...behövde inte vänta länge denna gång. Kents album, som det var sagt skulle släppas den 30 juni, är redan här i en mp3-spelare väldigt nära mig. Nu återstår att se om albumet lever upp till förhandstyckarnas snälla recensioner. Risken att jag skulle bli besviken är minimal. När det gäller Kent är mina krav ganska låga. Jag skulle nog faktiskt kunna tolerera nästan vad som helst.

God utsikt?

Vi har en motionscykel på andra våningen. Man har bra utsikt när man motionerar. Idag åt jag inte tillräckligt innan jag började motionera. Det är inte så bra för då blir jag liksom alldeles orkeslös i armarna efter en stund. Men det var det där med utsikten... På andra sidan gatan satt det två personer i sin trädgård och tryckte i sig hamburgare med pommes från ett ställe som jag bojkottar. Blev jätteirriterad (förmodligen eftersom jag var hungrig, annars skulle jag väl inte ha brytt mig) och trampade värre än värst och blev helt darrig i armarna och yr så jag trodde jag skulle falla av cykeln. Hade grannarna i det ögonblicket börjat grilla så tror jag att jag omedelbart hade löst ett livstidsmedlemskap i PETA. Just nu kan man rösta på sexigaste vegetarianen på PETAs webb. Tyvärr orkar jag inte bli vegetarian för jag ids inte laga flera rätter till middag.

Får se upp så jag inte trillar av motionscykeln. Det vore så fånigt att behöva ha hjälm på inomhus.

Flitig som ett bi

Jag älskar Flitiga Lisa för det är en växt som lever verkligen upp till sitt namn. I år är de dessutom i rätt färg. Förra året trodde jag att jag köpte eldröda. Tjena! Det var ungefär alla färger visade det sig, allt från rosa till illorange. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig om man säger så. Jo jag är lite kinkig med färgvalet. I år är det i stort sett vitt (Lisa och pelargoner) och blått (lavendel och lobelia). Det hela bryts dock av en riktigt hemsk laxrosa pelargon som blommade så otroligt snällt långt in på hösten. Den vägrade frysa ihjäl och till sist blev jag helt enkelt tvungen att ta in den. Och så har jag en liten fin lila fjärilslavendel också.

Heja Danmark!

Tänkte ju egentligen inte titta på kronprinsessbröllopet, men då TVn stod på hela dagen och dottern bestämt hävdade att man inte fick missa denna historiska händelse så tittade jag i alla fall. Ja, det var ju vackert och lite gulligt. Men framför allt var det roligt att titta på alla kläder. Många damer var vackra, men en del hade onekligen behövt ett rejält och sanningsenligt smakråd med sig till sömmerskan, festklädesbutiken eller vart man nu införskaffar blåsor av detta slag. Vad vet jag. Jag har inte så stor erfarenhet. Favoriten levde i all fall upp till förväntningarna. Drottning Margrethe hade den maffigaste klänningen i den allra härligaste illgröna färg. Hon är bäst!

I väntans tider

Två veckor till albumsläpp, nästan en evighet.

There's a place in the sun...

Ett kort ögonblick trodde jag att det var nån som skämtade när jag öppnade min mailbox. Reklam från en av mina mer frekventerade skiv- och bokleverantörer - en ny Kent-skiva. IGEN! Men det är sant och nu spelar det ingen roll om det blir svensk sommar när den är som bäst, dvs 12 grader och regn. Solen kommer att skina på annat sätt heeeela sommaren.

Japansk träddödare

De oönskade balkonginnevånarna vägrade förhandla om hyran så nu är de avhysta för gott. I flera veckor har jag bekymrats över tillståndet för min bokharabinda. Har funderat på om jag skulle få ta till konstgjord andning på den. Nu har jag gett upp. Även den har fått respass. Istället har jag nu planterat en Japansk träddödare. Det låter lite farligt. Om antalet familjemedlemmar plötsligt decimeras är det ingen tvekan om vem som bör förhöras först.

Objudna gäster

I morse gick jag ut och satte mig i godan ro på balkongen. Efter en stund noterade jag den ovanligt rikliga förekomsten av flygfän. Och när jag verkligen på allvar började studera deras förehavanden så insåg jag att de rackarna har annekterat ett område på vår balkong. Antingen får de börja betala hyra eller så får vi vräka dem.

Järnpiller

Jag får sluta ta dom där nyponpillren. Dom är FÖR bra. Jag har dammsugit, hängt lite tvätt, motionscyklat, skrubbat nypotatis och lagat middag i en halv evighet. Varit och storhandlat (fast då hade jag tack och lov ett par tjänstvilliga familjemedlemmar med mig). Och trots detta gör det nästan inte ont någonstans. Det är lite ömt i några fingrar men det är allt. Så här kan vi ju inte ha det för då slutar det med att jag får göra ALLTING, medan de andra slösar bort sina liv på något meningslöst playstation-spel (hade de kört Singstar Kent hade jag inte sagt nåt, men nåt sånt har vi inte - ännu). Alternativet är ovillkorlig maktutövning. Att helt diktatoriskt införa en arbetsfördelning. Hörde jag ett ironiskt "Lycka till!" från Kaffebönan?


................................. The Great Dictator (1940) .............................

Blogg i ny sommarskrud

Bloggen står inte att känna igen i nya kläder. Allvarligt talat var jag lite trött på allt det svarta. Så då blev det en för årstiden passande sommar-outfit.

Sommarloooov, solen lyser skönt...

Nej solen lyser inte idag men dagen har bjudit på ännu en skolavslutning. Den var ungefär som vanligt. Fast lite extra stolta hade vi anledning att vara då yngste telningen premierades för sin fina insats i Kängurutävlingen (nationell tävling i matematik). Han fick ett Kalaha-spel i ett betydligt finare utförande än vårt gamla, som nu förpassas till soptunnan. Och igår fick han gummiband i munnen av tandvården. Han blir alldeles för bortskämd den pojken!
Köpte nyponpiller häromdagen. Jag höll nästan på att ramla omkull när jag öppnade burken. Det var de största kapslar jag nånsin sett och de ska man svälja hela. Det går bättre än väntat men jag är livrädd att någon kapsel ska sätta sig på tvären i halsen. Det går åt mycket vatten att skölja ner med. När jag gick i korridoren på jobbet idag så tyckte jag att det var så förunderligt tyst. Tills jag kom på att mitt knä inte lät som en mindre stenkross som det brukar. Det var alldeles tyst. En tillfällighet eller en effekt det får tiden utvisa. Jag hoppas förstås på det senare alternativet.

Ett nypon om dagen håller doktorn borta?

Kan det vara sant? Skulle något slags nyponextrakt kunna lindra ledvärken? Det låter inte klokt, men det är klart jag ska prova. Det kan ju inte vara livsfarligt. Som min kloka man sa: det farligaste man kan framställa av nypon torde väl vara klipulver. Tyckte att jag mådde så bra efter London-resan bortsett från att högerbenet var värre än nånsin under själva vistelsen. Med ett knä som krånglat de senaste 25 åren eller däromkring så är man ju inte så kinkig. Men nog gjorde det ont i lårmuskeln och visst var höften ovanligt stel och bråkig. Sedan var jag bra några dagar efter vi kom hem men sen tog det fart igen. Höft och knä är rätt ok, men andra leder är mindre snälla. Tröstlöst! Tänkte jag skulle samla ihop lite information från internet och kanske orka med att mobilisera kraft att kontakta vårdcentralen igen. Men nu - allvarligt talat - jag skiter högaktningsfullt i vårdcentralen! Ställde självdiagnos med hjälp av sjukvårdsupplysningen på nätet och sen hittade jag en sajt som sjukgymnaster i något av landets landsting pillat ihop och där hittade jag ytterligare förhållningsorder. En halvtimmes rörelse per dag ska jag väl kunna klara av. Men hur sjutton ska jag kunna sluta röka? Jag har ju inte ens börjat.

Vilket fynd!

Igår när jag var till frisören med sonen så satt jag och bläddrade i en modetidning medan jag väntade. Och då fick jag syn på en liten blänkare om ett kommande album med bandet "Magic numbers". Blev nyfiken och gick hem och lyssnade. Magic numbers visade sig vara två brittiska syskonpar som tillsammans skapar underbar musik. Jag blev nästan lite kär. Det var svårt att välja, men här är ett smakprov - sången Mornings eleven. Andra bra låtar är t ex I see you, you see me, Forever lost och This is a song.

I like!

Både hjärta och själ. Och vilken röst den här mannen har!