Så var det lördag

och den ägnades mest åt The Ark.

I like harpa!

Många festivaler blir det. I torsdags var vi på Peace & Love och det var svettigt men trevligt. Patrick Wolf hade en ganska liten men hängiven publik. Wolf önskade sin publik "Happy Thursday" och fansen uppvaktade med att sjunga Happy birthday eftersom det var det. Patrick Wolfs födelsedag alltså. Den unge mannen in action var klart fascinerande. En fantastisk röst och superbegåvad musiker som hanterade klaviatur, gitarr och fiol med bravur. Och när han började traktera sin miniharpa så spelade det ingen roll att det var klibbigt hett. Kackelpyjamas på - jag lovar att håren på armarna stod rakt upp. Rysligt bra!

Dottern tog bilden:


Sen lyssnade vi också på I blame Coco och Ziggy Marley och lite annat som kom i vår väg. Tyvärr hade vi inte ork att stanna till M.I.A. skulle uppträda.
Istället styrde vi kosan "hemåt" till Ludvika. Och jag kan tala om att det är INTE jättekul att ha en cityfestival som pågår utanför hotellfönstret. Det var ett oväsen utan dess like fram till kl. 1 på natten.
Igår var det så dags för nästa festivalbesök. I Västerås. Stadsfestivalerna tycks stå som spön i backen i det här landet. Och vi hade ingenting emot att gå och höra The Ark på Fiskartorget. Det var fullt ös som vanligt och massor med folk. Och vi fick förstås höra en rad The Ark-pärlor t ex Let your body decide, One of us is gonna die young och den internationella nationalsången för alla vackra idioter It takes a fool to remain sane.

Fri såsom fågeln

Sällan har det varit så välbehövligt med semester. Efter att ha känt mig både småsur och uttråkad hela veckan så bara log jag hela den sista timmen innan jag gick hem från jobbet idag. Nu ska jag stänga av alla tankar på arbete och bara vara. Oj vad det ska bli härligt!

Det var dock så lagom härligt när jag kollade spelschemat för Peace. Patrick Wolf kl. 15.30. The Ark kl. 00.15. Och däremellan nada, niente, nothing. Det försiggår naturligtvis en massa saker, men inget med nån sån där riktig wow-faktor. Men man behövde inte misströsta länge. En stund senare insåg jag att man kan uppleva The Ark i Västerås istället för man är ju ändå på plats hos släkten. Och det kostar bara 50 pix. Och man behöver inte vara uppe halva natten eftersom de spelar kl. 22. Och som bonus får man skåda Thomas Di Leva. Och jag får gå ut och ha lite kul med min kära syster. Vilken himla tur!

Nu ska jag bara filura ut vad jag ska hitta på för kul med sonen när de andra är på tur till Köpenhamn. Och så skulle man ju behöva åka till Stockholm för att se Mapplethorpe-utställningen på Fotografiska. Och så behöver man nog se dinosaurie-utställningen i Norrköping. Så var det ju det där med Munken in the park...

På det här viset kommer jag att behöva semester för att vila upp mig efter semestern.

Fullt ös

var det när The Ark avslutade den tre dagar långa stadsfesten. Trots att det tog emot att ge sig iväg på cykel mot stan halv nio på kvällen så var det helt klart värt besväret. Och trots att jag inte hade hört alla låtar förut (men förvånansvärt många hade jag faktiskt koll på) så gick en och en halv timme rasande fort i The Arks sällskap. Det var proffsigt, roligt och fullt ös mest hela tiden. Och det var en väldigt entusiastisk publik i alla åldrar. När vi tittade på bildspelet i den lokala blaskan på nätet så var det bara en enda publikbild och självklart hade äldsta telningen lyckats fastna på den bilden.