I like harpa!

Många festivaler blir det. I torsdags var vi på Peace & Love och det var svettigt men trevligt. Patrick Wolf hade en ganska liten men hängiven publik. Wolf önskade sin publik "Happy Thursday" och fansen uppvaktade med att sjunga Happy birthday eftersom det var det. Patrick Wolfs födelsedag alltså. Den unge mannen in action var klart fascinerande. En fantastisk röst och superbegåvad musiker som hanterade klaviatur, gitarr och fiol med bravur. Och när han började traktera sin miniharpa så spelade det ingen roll att det var klibbigt hett. Kackelpyjamas på - jag lovar att håren på armarna stod rakt upp. Rysligt bra!

Dottern tog bilden:


Sen lyssnade vi också på I blame Coco och Ziggy Marley och lite annat som kom i vår väg. Tyvärr hade vi inte ork att stanna till M.I.A. skulle uppträda.
Istället styrde vi kosan "hemåt" till Ludvika. Och jag kan tala om att det är INTE jättekul att ha en cityfestival som pågår utanför hotellfönstret. Det var ett oväsen utan dess like fram till kl. 1 på natten.
Igår var det så dags för nästa festivalbesök. I Västerås. Stadsfestivalerna tycks stå som spön i backen i det här landet. Och vi hade ingenting emot att gå och höra The Ark på Fiskartorget. Det var fullt ös som vanligt och massor med folk. Och vi fick förstås höra en rad The Ark-pärlor t ex Let your body decide, One of us is gonna die young och den internationella nationalsången för alla vackra idioter It takes a fool to remain sane.