Att vakna och inse att gårdagens huvudvärk inte blivit ett dugg bättre, man är förkyld och har drabbats av en plötslig släng av astma kan absolut klassas som fredagsmys om man är självplågare. Men nu tillhör jag inte den kategorin så jag tycker inte det är ett dugg kul. Astma betyder att det finns ett val att göra. Antingen stannar man kvar i korsetten och kippar efter luft som en fisk på torra land ELLER så inhalerar man Bricanyl. Jag vet egentligen inte vilket som är värst, men den här gången blev valet Bricanyl. Och det faller inte under rubriken fredagsmys, eller nåt annat mys heller för den delen. Visst, trycket lättar och det går faktiskt att andas, men det sker till priset av hjärtklappning och svettningar och just denna dag även överaktivitet (vilket enligt bipacksedeln endast drabbar barn!). Kände mig som en Duracell-kanin på speed. Till min fasa insåg jag att det fick lov att bli en dos till på eftermiddagen, men då kom jag undan i rena förskräckelsen med bara hjärtklappning och svettningar. Jippie!
Det här piggar i alla fall upp:
"A song I wrote myself, with the help of Lou Reed" haha