I valtider

Igår spelade The magic numbers på Popaganda. Det hade jag verkligen velat se och höra. Det var livesändning på minradio.se/gimmeindie men jag avstod det till förmån för filmen Bröllopsfotografen. Det visade sig vara ett sånt tillfälle då man valde fel. Jag gillar Ulf Malmros sätt ett beskriva Sverige men det här var en film i mellanmjölksklassen. Långt ifrån Tjenare Kungen och annat bra som han har gjort.
I alla fall så tog jag mig samman och började lyssna på The Runaway - de magiska siffrornas senaste album som släpptes för en månad sedan. Jag måste VERKLIGEN sluta läsa recensioner. Nån dum människa skrev att albumet var i sötaste laget. Håller jag absolut inte med om. Det är inte sött, det är innerligt! Musikaliskt har det hänt väldigt mycket och det är med glädje man konstaterar att de duktiga tjejerna i bandet nu får ta större plats även på sångsidan. Här är halva bandet med en av mina favoritlåtar från nya skivan.
Två röster och en gitarr:

Belle & Sebastian på Popaganda 2010

En lycklig familjemedlem var på plats.

Fullt ös

var det när The Ark avslutade den tre dagar långa stadsfesten. Trots att det tog emot att ge sig iväg på cykel mot stan halv nio på kvällen så var det helt klart värt besväret. Och trots att jag inte hade hört alla låtar förut (men förvånansvärt många hade jag faktiskt koll på) så gick en och en halv timme rasande fort i The Arks sällskap. Det var proffsigt, roligt och fullt ös mest hela tiden. Och det var en väldigt entusiastisk publik i alla åldrar. När vi tittade på bildspelet i den lokala blaskan på nätet så var det bara en enda publikbild och självklart hade äldsta telningen lyckats fastna på den bilden.

Nostalgitripp

På fredag är det nostalgiafton i Berg med Lustans lakejer, Human league m fl. Det ska jag verkligen inte gå på. Jag tror inte jag skulle känna mig så upplyft av att se gamla favoriter (ja ett par av dem var det en gång i tiden) tjugofem år senare. Fruktar för att det blir patetiskt i kubik. Hade Jakob Hellman varit den enda uppträdande artisten hade saken kommit i ett helt annat läge. Hellman kan aldrig bli patetisk.

Aj, aj, AJ!

Ska jag tala om vad jag skulle vilja göra med den arkitekt som har bestämt att det ska vara en spiraltrappa i metall från loftgången ner till markplan i våra hus? Nä, det är nog bäst jag låter bli. Dessa trappor blir såphala när det regnar. I torsdags regnade det, behöver jag säga mer... jag halkade och höll på att slå mig fördärvad. Vänsterhanden blev liksom kvar på räcket när jag gled utför. De lindrigaste skadorna blev några blåmärken och sår. Värre var det med armen som tvingades i en onaturlig sträckning uppåt bakåt. Det är konstigt att inte armen vreds ur led i axeln, men det gjorde den faktiskt inte. Däremot fick jag en rejäl sträckning i biceps och det slet till i muskelfästet i axeln och det lär väl ta ett tag innan det läker. Har svårt att röra armen uppåt och i sidled men det blir lite bättre för varje dag som går. Det är lite jobbigt att halvsitta och sova, men det är det enda som funkar. När jag ligger ner gör det grymt ont. Det är bara att hålla sig lugn och fin. Lösa korsord, läsa böcker och lyssna på musik. Bästa trösten just nu: