Nedräkning och uppräkning

Ikväll begår Kent sin turnépremiär på Annexet. Det blir spännande recensionsläsning imorgon. Och om två veckor är de här. Varvar upp med en helt ny Spotify-lista med bara Kent-favoriter. Just i denna stund ligger dessa i topp, imorgon skulle valet mycket väl kunna se helt annorlunda ut:

Dom som försvann (det enda vettiga sättet att använda en barnkör på)
Gravitation (underbar och hemsk)
Ensamheten (fortfarande bäst på Röd)
Den döda vinkeln (gitarren klistrar sig fast lika envist som ett flugpapper)
Sundance kid ("...den fria viljan var vår tonårsdröm, men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn...")

Och sist men inte minst - bästa Kent-låten ever?

I don't want what you want

I don't feel what you feel
See I'm stuck in a city
But I belong in a field

Snöskottning och blåa män

Igår skottade jag fram cyklarna och bilen. Idag har jag väldigt ont i ryggen. I lördags genomled jag ytterligare en Melodifestival-uttagning. Varför utsätter man sig för detta? Men denna gång var paus-underhållningen SUVERÄN. Underbara Blue Man Group som jag aldrig nånsin hört talas om gjorde ett fantastiskt framträdande. Titta bara!

Marge Simpson look alike

Lavendeln som står kvar i sin kruka på loftgången börjar alltmer påminna om Marge Simpson.

Uppgradering

Förra gången det snöade var det klass 1-varning. Det här gången var det klass 2-varning och nu har vi fått snö så det räcker för ett helt decennium framöver. Numera har vi naturliga insynsskydd på ovanvåningen. Som om det skulle behövas.




På morgonen trotsade jag vädrets makter och hoppades att min frisör hade gjort det samma. Och hon hade faktiskt lyckats ta sig till jobbet, även om hon kört fast bilen och fått lov att skotta sig loss - heroiskt!. Och det var en himla tur för mig för mina hårvårdsbehov var STORA.
Väl hemma började den stora omflyttningen av vardagsrumsmöblerna. Ny TV krävde en insats på området. Men det visade sig nästan omöjligt och det slutade med ett bara halvbra resultat. Nästa steg blir att rita några alternativ så får vi se om vi hittar någon lösning som alla kan känna sig nöjda med. Jag tycker det är lite konstigt att så fort man börjar flytta på möblerna så blir dom plötsligt jättelika och helt omöjliga att placera på nåt bra sätt.

(O)fettisdag

Fettisdagen kom och gick utan minsta semla i sikte. Inte för det gjorde nåt för jag tycker inte det är så gott med grädde. Istället för semlor köpte jag ett nytt duschdraperi, se nedan.



Den otrevliga förkylningen har nu planterat sig i bihålorna vilket givetvis genererar en hel del huvudvärk. Livet är stenkul! Tyvärr är jag inte tillräckligt sjuk för att bädda ner mig även dagtid. Då skulle jag kunna plöja mig igenom Mozipedia och skaffa mig enorma mängder onödig kunskap. Men nej, det är bara att vackert släpa sig iväg till jobbet och slita med att försöka få Firefox och IE att tala till mig. Ja, med Firefox är det ju förstås inga större problem - och nu får jag den att tala både engelska, svenska och amerikanska. IE däremot är motsträvig. Nåt annat var ju knappast att vänta. Ibland blir jag lite Microsoft-allergisk.

Häromdagen hittade jag en intressant webbplats (och tidning) - Uncut som jag ska hålla koll på framöver.




Efter moget övervägande har jag bytt mitt bloggalias till något mer passande och även bytt bild i presentationen av mig, men det var hemskt vad fjuttig den blev. Man ser ju inte det roliga... Så här är den i lite större format.

When routine bites hard...

18 maj är det 30 år sedan Ian Curtis dog.



When routine bites hard
and ambitions are low
And resentment rides high
but emotions won't grow
And we're changing our ways,
taking different roads

Love, love will tear us apart again
And love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again

Why is this bedroom so cold?
Turned away on your side.
Is my timing that flawed,
our respect runs so dry?
Yet there's still this appeal
That we've kept through our lives

Love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again
And love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again

Do you cry out in your sleep?
All my feelings exposed.
Get a taste in my mouth
As desperation takes hold
Is it something so good
Just can't function no more?

When love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again
And love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again

Love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again
Love, love will tear us apart again

Enerverande

tråkigt är det att vara sjuk. Snurrade runt lite på tuben för att se om jag kunde hitta nåt spännade. Då hittade jag en demo till The Bad Thing. Ingen dum version alls om man jämför med hur den låter på Favourite Worst Nightmare.


Och så hittade jag den här från senaste albumet Humbug. Det är lite gulligt.

In their finest hour

National Ballroom, Kilburn 1986. Fler filmer från samma konsert finns här.

That joke isn't funny anymore

Nu snöar det IGEN! Och det är inte ett dugg roligt!
Alla barnen är sjuka.
Och igår såg vi K-special om Joy Division. Det var ett jättebra program som verkligen kompletterar den bild som Anton Corbijn gett världen genom sin fina men deprimerande film Control. Det var förfärliga bilder från Manchester från 70-talet. Det såg ut som rena krigsområdet. Någon i dokumentären sa att det under deras uppväxt inte fanns nånting vackert i Manchester, inga träd, ingenting. Bara smutsigt, trasigt och tråkigt. Klassisk musikfabrik dock, men det fanns kanske inte så många sätt att ta sig därifrån.
Anton Corbijns kanske mest kända bild på Joy Division

Snörvel

Ont i halsen, hosta, snuva, feber, magont. Det var en kort sammanfattning av familjens samlade krämpor. Antingen så tål vi inte småbarnsbaciller eller så har vi fått eländet från något annat och okänt håll. Hur som helst var det mycket trevligt med släktbesök i helgen. Och som tur var vi blev inte ordentligt sjuka förrän de hade åkt hem igen.

A room with a view - ännu så länge

Så här ser det ut på innergården utanför mitt fönster på jobbet. Eller det gjorde det i morse. Under dagen har det hela förstås bättrats på med ytterligare ett antal centimeter snö.

Välkommen hem till mig!

Ja så här bor jag. Eller kanske det inte var riktigt med sanningen överensstämmande. Men när det är många minusgrader ute så blir det också ganska kallt inne. Så i lördags kändes det kanske lite grann som att bo under en gran, fast man var inomhus. Många sjalar och raggsockor går det åt. Jag hatar vinter. Tar det aldrig slut?