Det var en helg som heter duga. Vi for till Stockholm i lördags. Vi började med fika på Kulturhuset för att sedan raskt fortsätta med fotoutställningarna. Vi såg både Anneè Olofsson och Gregory Crewdson. Särskilt den senare var rent spektakulärt bra. Utställningen som heter In a lonely place pågår till den 12 juni. Klart sevärd!
Samma dag hann vi också med ett besök på Fotografiska. Albert Watson är stor. Det hjälpte inte. Jag uppfattade det hela som ytligt, men det kanske beror på min okunskap. Däremot blev jag helt betagen av Sarah Moons bilder.
Söndagen började vi med ett besök på Moderna och mera foton i utställningen En sann historia. Även den klart sevärd! Efter det förflyttade vi oss från vårt boende på af Chapmans vandrarhem till Scandic Hasselbacken. En timme efter vi checkat in så gick vi ut igen. Vi skulle gå till Nordiska museet. Det var då det hände. Och det känns fortfarande lätt bisarrt när jag tänker på det. När vi kom ut från hotellet så stod en liten grupp tjejer och en kille utanför Cirkus ett kortare stenkast bort. Grabben som står lite bortvänd från oss vänder sig plötsligt mer åt vårt håll och det visar sig vara Stuart Murdoch i egen hög person. Det var bara att samla ihop sig och gå fram. Dottern fick autograf och en kram (tror jag, för jag var lite upptagen med kameran där ett tag) och jag fick den äran att fotografera dem tillsammans samt artigt konversera den unge mannen. Tant fick ingen kram. Sedan var det bara att ta den knäsvaga tonåringen över axeln och bära iväg henne till Nordiska. Nä där överdrev jag lite, hon gick faktiskt själv. Men vi är ju inte så vana vid att umgås med världsstjärnor så vi var lite tagna.
På Nordiska såg vi i alla fall en väldigt rolig utställning om män i baddräkt och den väldigt fina utställningen Dandy. Sedan tog vi Liljevalchs vårsalong när vi ändå hade tid över. Middag och sen konsert.
Det var så njutbart. Belle & Sebastian var förstärkta med en cellist och en stråkkvartett, vilket betyder sammanlagt 12 personer på scenen. När "The state I am in" tonade in som första låt så kändes direkt att det här blir kanonbra. På skiva är de rätt lågmälda, men live var de oväntat kraftfulla. Försökte räkna hur många olika instrument Sarah Martin egentligen spelade på. Fick det till 7 men jag kan mycket väl ha missat nåt. Och jag är oerhört imponerad av deras innerliga sätt att kommunicera med sin publik både genom musiken och mellan låtarna. Jag har aldrig upplevt något liknande. Sedan kan man ju undra - var det fler tanter där. Svar: i stort sett nej. Vill tant se B&S igen? Ja tack, om chansen ges.
Foton ur familjealbumet:
Idag spenderades en del pengar på shopping innan hemfärden till lugna landsorten igen.
Bortsett från allt detta så undrar jag om det är dags att byta yrke. Nu har jag ju provat på att vara stjärnfotograf och det gick bra. Men om det är så att jag de facto är en kändismagnet så skulle jag kanske starta reseföretag typ Kändisresor. Kändisar av alla sorter stod som spön i backen vart vi gick hela helgen. Jag tror dottern och jag tillsammans "spottade" totalt 7 kändisar på två dagar och då är Stuart Murdoch inte inräknad.
