På sluttampen av ett decennium kan man ju undra vad man egentligen åstadkom. Sorgligt lite kan jag nog tycka när jag tittar i backspegeln. Fast jag tog i alla fall körkort och det är jag fortfarande lite stolt över. Jag fick två syskonbarn. Det var ju inte min prestation men de har tillfört nånting bra i mitt liv. Att få möjlighet att återerövra ett musikintresse long gone känns också betydelsefullt. Fast på det stora hela så får nog mitt löfte bli för det kommande decenniet att jag måste skärpa mig och ta bättre vara på tiden och det jag skulle vilja göra. Verkligen göra det och inte bara tänka, för då kanske jag blir som grisen ovan. Och är det något vi har hört talas om så det räcker det här året så är det ju svin.
