Inget att klaga över

Ont i armen fortfarande, men det blir långsamt bättre. Har nu avancerat från att inte ta i alls till att göra mycket lätta muskeluppbyggande övningar. Det går framåt så jag blir nog bra till jul. Kanske. Men jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall inte en spik i foten:



Och i slutet av september kommer Morrisseys album Bona Drag ut i en ny utgåva (så kan man också fira ett 20-års jubileum), utbyggd med några tidigare outgivna låtar och exklusivt bildmaterial. Ett måste som Sverige får vänta på till i mitten av oktober, men det får väl lov att gå.

Aj, aj, AJ!

Ska jag tala om vad jag skulle vilja göra med den arkitekt som har bestämt att det ska vara en spiraltrappa i metall från loftgången ner till markplan i våra hus? Nä, det är nog bäst jag låter bli. Dessa trappor blir såphala när det regnar. I torsdags regnade det, behöver jag säga mer... jag halkade och höll på att slå mig fördärvad. Vänsterhanden blev liksom kvar på räcket när jag gled utför. De lindrigaste skadorna blev några blåmärken och sår. Värre var det med armen som tvingades i en onaturlig sträckning uppåt bakåt. Det är konstigt att inte armen vreds ur led i axeln, men det gjorde den faktiskt inte. Däremot fick jag en rejäl sträckning i biceps och det slet till i muskelfästet i axeln och det lär väl ta ett tag innan det läker. Har svårt att röra armen uppåt och i sidled men det blir lite bättre för varje dag som går. Det är lite jobbigt att halvsitta och sova, men det är det enda som funkar. När jag ligger ner gör det grymt ont. Det är bara att hålla sig lugn och fin. Lösa korsord, läsa böcker och lyssna på musik. Bästa trösten just nu: