2013

Har tänkt på det här med att summera förra året ett tag. Framför allt musikåret 2013. Och kanske har jag drabbats av minnesförlust eller så var 2013 extremt ensidigt. Det var verkligen väldigt mycket Mark Lanegan, hela tiden, men så har han ju också varit extremt produktiv.
Mer allmänt kan man säga om 2013 att det var året året då jag var i Amsterdam två gånger. I Berlin en gång. Och så hade jag influensa för första gången på många, många år. Dessutom avslutade jag året med ryggproblem och urinvägsinfektion. Kul!
2013 var också året då jag tackade nej till en gratisbiljett till Nobelkonserten i Oslo. Lite grämer det mig men samtidigt hade det varit en alldeles för stor apparat att dra igång bara några dagar innan konserten.

Mest spelade album. Utan tvekan Black Pudding. Det där albumet som jag i månader innan det släpptes undrade och oroades över, men som visade sig vara den mest underbara lilla juvel av fantastiska sånger. Avskalat och genialiskt.
Andra flitigt spelade album under 2013 var
I Am Kloot: Let it all in (tack till Kate på AYNIM)
Arctic Monkeys: AM
Isobel Campbell & Mark Lanegan: Sunday at Devil Dirt
Mark Lanegan: Imitations & Blues funeral
The National: Trouble will find me
Andi Almqvist: Warsaw holiday
Depeche Mode: Delta machine
Asaf Avidan: Different pulses

Mest spelade låtar:
Timeless / The Airbone Toxic Event
Mermaids / Nick Cave and The Badseeds
The vampyre of time and memory / Queens Of The Stone Age
613 / Asaf Avidan
Snap out of it / Arctic Monkeys
Cold Molly, Shade of the sun, She's gone, I'm not the loving kind, Phantasmagoria blues / Mark Lanegan

Det har inte varit ett överdrivet konserttätt år för min del, men det jag har varit på har varit riktigt bra.
Bästa konsert. Mark Lanegan på Södra Teatern.
Rufus Wainwright på Konsert & Kongress. Helt ofattbart men väldigt roligt att se en världsstjärna på scenen i den här hålan.
Magnus Carlson och Ebbot Lundberg på Knickedick i Norrköping gick verkligen inte av för hackor.
Patrick Wolf i Hagakyrkan i Göteborg. Alldeles, alldeles underbart!
Mando Diao i Norrköping. Väldigt fint!
Och Depeche Mode på Globen var en upplevelse utöver det vanliga.

Mest sedda video. Måste vara Crystalised med Martina Tolpey-Bird och Mark Lanegan.



Årets bok. Morrisseys självbiografi. Tyvärr kan jag inte uttala mig om innehållet. I alla fall inte längre än till sidan 150. Har tagit paus och tror kanske att jag väntar med att läsa mer tills den svenska översättningen kommer. När nu det kan tänkas bli.