Nä nu blommar det

Tre olika hysteriska blombakgrunder till bloggen inom loppet av några dagar. Jag ville fira Moz med en symbolisk blomma för såna har han ju kastat omkring sig i massor. Först blev det en ros - tråkigt, sedan påskliljor, men det blev så illande gult och blått. Så nu är en gladiolus på plats - i en hisklig lila kulör (vet inte just om det är bättre än det blå-gula men nu får det vara så här).



Två tredjedelar av familjens ungdomar är på gatufestival. Och när jag stod där vid spisen för att förbereda en del av middagen så tänkte jag på att så här tomt blir det om bara några år. Och då blev jag lite ledsen. Vilket var konstigt för jag tänker rätt ofta på det och det känns vanligtvis helt ok. Sen tog det bara sekunder innan jag kom på att det var musikens fel. Måste nästan alltid torka en tår till Life is a pigsty. Every second of my life I only live for you... Så den ledsamheten fick väldigt bra hjälp på traven.
Jag tycker att jag försöker lyssna på låttexter, men ibland undrar jag hur det står till med den saken egentligen. Vet inte hur många gånger jag har hört I will see you in far off places och ändå har jag liksom inte hört förrän nu att det handlar om döden och livet efter detta. Jag har som hakat upp mig på det politiska och tappat bort resten. Pinsamt. Hur mycket mer är det som jag inte har hört?