Mitt stackars långfinger mår inte bra. Är lätt svullen över mittenleden och det gör ont när man klämmer på den. Så det gör man inte. Det är sviterna efter att ha avverkat årets tråkigaste arbetsuppgift. Att hantera några få fakturor som tillsammans innehåller ca 1000 poster är inte kul och har man lite känsliga leder så känns det. Men nu är det gjort för den här gången och jag hade förmodligen dött på min post av tristess om jag inte hade lyssnat på The Smiths samtidigt. Det var lagom uppmuntrande och när humöret var på väg ner var det bara att skruva upp volymen lite en stund så gick det bra igen. Och då kunde man ju tro att efter att ha lyssnat en hel dag så skulle man väl vara nöjd. Men eftersom The Smiths är beroendeframkallande så fick jag ta mig en dos på kvällen också för att inte få abstinens. Men sover bra gör man inte efter en överdos. Jag vill inte ha Frankly, Mr Shankly ringande i huvudet när jag går och lägger mig.
Det här kanske kan vara en passande sång när vindarna blåser snåla kring kungahuset. (Det fantastiska slutet på den här låten får mig alltid av någon anledning att tänka på TV-serier typ Helgonet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar