Två inlägg på samma dag är nästan överkurs, men det var ju ett tag sen det blev nåt sist. Efter att ha lyssnat mycket på Belle & Sebastian under hösten har Mozalini-febern åter blossat upp. Kanske skulle försöka ta ett tag med Browns biografi igen. Har kommit ungefär halvvägs, men det är så oerhört mycket text med enorma mängder värdelöst vetande så man kan inte läsa så mycket i taget. Lyssnar just nu mest på Live at Earls Court (2004) och hittade häromdagen ett klipp på tuben från den konserten. Närmare än så här lär man väl aldrig komma (fast efter att ha tittat på filmen en andra gång insåg jag att närbilderna måste vara filmade från storbildskärmarna - så närheten är en chimär - men på nåt sätt tycker jag det är rätt passande):
Sedan kom jag mig också för att titta på ett inspelat klipp från Jonathan Ross Show från förra året. Nog tycker jag att det blir liiite genant när Mr Ross sitter och viftar med innerfodralet (i närbild) till den då nya singeln som visar sångaren och hans band från sin bästa sida. Nakenchock? Close but no cigar - skulle man kunna säga. Det hela avslutas dock med ett fint liveframträdande, fullt påklätt:
1 kommentar:
Tehehhehee...Kombinera Ross och Morrissey och POFF så har vi en jääätterolig jagvetintevadviskakallaMozmenantaligennågottrevligt!
Skicka en kommentar