Äntligen!, som Gert Fylking skulle ha sagt, är det stora skanningsprojektet av gamla fotografier igång. Vad jag kanske inte riktigt hade tänkt så mycket på var den emotionella resan som det innebär att sitta och titta på alla dessa bilder. Minnen som länge sovit en stilla törnrosasömn väcks till liv. Vissa bilder får mig att skratta, andra gör att jag måste torka bort en tår.
2 kommentarer:
Åhhh jag fick torka en hel massa tårar. Jag undrar om det där med att gilla prickigt har gått i arv?!
Det var i sanningens namn ganska mycket mer än bara en tår här också.
Skicka en kommentar