Rapport från en skogsdunge del 2

Så såg vi då S.C.U.M som jag aldrig hört talas om men som var riktigt bra. Synt och mycket gitarrer, fullt ös fast melodiskt. Inte en chans att höra en enda textrad eftersom sångarens röst dränktes av musiken, men de kanske finns på Spotify om man har tur.

Noel Gallagher's High Flying Birds då? Skitbra! Men så gör han ju musik som jag verkligen gillar. Konserten avslutades med en gigantisk allsång i Don't look back in anger.
Sen trodde vi ju i vår enfald att vi skulle kolla lite på Gorillaz också. Jo tjena! När Gallagher hade avslutat strålade dottern och jag samman på bestämd plats. En enda blick bort mot gröna scenen och vi insåg att ungefär ALLA på hela festivalen hade rusat dit. Vi gav upp utan protester. Vi var alldeles väldigt nöjda med våra festivalupplevelser och Gorillaz kändes ändå inte som ett måste.