Inget att klaga över

Ont i armen fortfarande, men det blir långsamt bättre. Har nu avancerat från att inte ta i alls till att göra mycket lätta muskeluppbyggande övningar. Det går framåt så jag blir nog bra till jul. Kanske. Men jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall inte en spik i foten:



Och i slutet av september kommer Morrisseys album Bona Drag ut i en ny utgåva (så kan man också fira ett 20-års jubileum), utbyggd med några tidigare outgivna låtar och exklusivt bildmaterial. Ett måste som Sverige får vänta på till i mitten av oktober, men det får väl lov att gå.

I valtider

Igår spelade The magic numbers på Popaganda. Det hade jag verkligen velat se och höra. Det var livesändning på minradio.se/gimmeindie men jag avstod det till förmån för filmen Bröllopsfotografen. Det visade sig vara ett sånt tillfälle då man valde fel. Jag gillar Ulf Malmros sätt ett beskriva Sverige men det här var en film i mellanmjölksklassen. Långt ifrån Tjenare Kungen och annat bra som han har gjort.
I alla fall så tog jag mig samman och började lyssna på The Runaway - de magiska siffrornas senaste album som släpptes för en månad sedan. Jag måste VERKLIGEN sluta läsa recensioner. Nån dum människa skrev att albumet var i sötaste laget. Håller jag absolut inte med om. Det är inte sött, det är innerligt! Musikaliskt har det hänt väldigt mycket och det är med glädje man konstaterar att de duktiga tjejerna i bandet nu får ta större plats även på sångsidan. Här är halva bandet med en av mina favoritlåtar från nya skivan.
Två röster och en gitarr:

Belle & Sebastian på Popaganda 2010

En lycklig familjemedlem var på plats.

Fullt ös

var det när The Ark avslutade den tre dagar långa stadsfesten. Trots att det tog emot att ge sig iväg på cykel mot stan halv nio på kvällen så var det helt klart värt besväret. Och trots att jag inte hade hört alla låtar förut (men förvånansvärt många hade jag faktiskt koll på) så gick en och en halv timme rasande fort i The Arks sällskap. Det var proffsigt, roligt och fullt ös mest hela tiden. Och det var en väldigt entusiastisk publik i alla åldrar. När vi tittade på bildspelet i den lokala blaskan på nätet så var det bara en enda publikbild och självklart hade äldsta telningen lyckats fastna på den bilden.

Nostalgitripp

På fredag är det nostalgiafton i Berg med Lustans lakejer, Human league m fl. Det ska jag verkligen inte gå på. Jag tror inte jag skulle känna mig så upplyft av att se gamla favoriter (ja ett par av dem var det en gång i tiden) tjugofem år senare. Fruktar för att det blir patetiskt i kubik. Hade Jakob Hellman varit den enda uppträdande artisten hade saken kommit i ett helt annat läge. Hellman kan aldrig bli patetisk.

Aj, aj, AJ!

Ska jag tala om vad jag skulle vilja göra med den arkitekt som har bestämt att det ska vara en spiraltrappa i metall från loftgången ner till markplan i våra hus? Nä, det är nog bäst jag låter bli. Dessa trappor blir såphala när det regnar. I torsdags regnade det, behöver jag säga mer... jag halkade och höll på att slå mig fördärvad. Vänsterhanden blev liksom kvar på räcket när jag gled utför. De lindrigaste skadorna blev några blåmärken och sår. Värre var det med armen som tvingades i en onaturlig sträckning uppåt bakåt. Det är konstigt att inte armen vreds ur led i axeln, men det gjorde den faktiskt inte. Däremot fick jag en rejäl sträckning i biceps och det slet till i muskelfästet i axeln och det lär väl ta ett tag innan det läker. Har svårt att röra armen uppåt och i sidled men det blir lite bättre för varje dag som går. Det är lite jobbigt att halvsitta och sova, men det är det enda som funkar. När jag ligger ner gör det grymt ont. Det är bara att hålla sig lugn och fin. Lösa korsord, läsa böcker och lyssna på musik. Bästa trösten just nu:

Drama i midsommartid

Midsommar kom. Sonen och jag var en kort sväng till Trädgårdsföreningen. Vi satt på varsin bänk i skuggan och tyckte det var för varmt. Rätt som det var hörde sonen en duns bakom sig. Mellan honom och gångbanan bakom var det en upphöjd rabatt så han såg inte vad det var som hände. Men strax därefter var det nån som ropade "Är det nån som har en mobiltelefon?" och "Är det nån som är sjukvårdskunnig?" Det var en mycket gammal man som hade kollapsat. Det blev fullt pådrag med hjärt-lungräddning och två ambulanser var på plats inom några minuter. Det var riktigt otäckt. Adrenalinsprutor i mastodontformat hade jag bara hört talas om, men nu vet jag. Skräckinjagande! Jag hoppas innerligt det gick bra för den arme mannen.
Annars har det varit väldigt lugnt. Mycket fotboll och Kent. Förresten måste det vara nåt fel på min nya Kent-skiva. Den är jättebra, men den tar ju slut så väldigt fort. Man får börja om stup i ett. Avhåller mig från att avkunna min åsikt om bästa spår. Helt enkelt på grund av att jag inte har någon åsikt. Alla låtar är väldigt bra var och en på sitt sätt.