Jag borde

sy i en knapp.
resa mig ur soffan och gå och ta en allergitablett.
städa i min garderob.
logga in på Mina vårdkontakter och förnya två recept.
se ett bildande TV-program istället för repriser av Come dine with me.
beställa tid för synundersökning.
vattna blommorna på balkongen.
skaffa mig ett liv bortanför laptopen.

En annan dag...

Bara en galen tanke?

Är det bara jag i hela världen som finner en likhet mellan How soon is now och Kung av sand? Om det inte bara är ett fantasifoster i min förvirrade hjärna utan faktiskt har en viss bäring så behöver jag ju inte påpeka vem som har "lånat" av vem.

Pokerfejs

Det här är bättre än originalet!

Young the Giant

Kollade in på true-to-you och där fanns ett lyriskt inlägg om ny musik. Eller ny och ny. Det var visst ett tag sen albumet släpptes, men det har uppenbarligen tagit lite tid att få fart på releasen över världen. I alla fall så väcktes nyfikenheten. Moz gillar ju New York Dolls och annat som jag avskyr så jag blev oerhört förvånad över att jag faktiskt gillade det. Melodisk rock med jazzinfluenser (va? IGEN - men jag tycker ju inte om jazz!) Musiken och soundet kanske inte är så alldeles originellt, men sångaren Sameer Gadhia har en röst som håller vad den lovar. Total kontroll, även upp i falsettregistret.
I like! Tack för tipset.

Här lyser dock jazzen med sin frånvaro:

Go into business with a grizzly bear

Give me an eeny, meeny miny moe

If you're gonna try and walk on water make sure you wear your comfortable shoes

I heard the news that you're planning to shoot me out of a cannon

Det finns bara en sak man vet när man börjar lyssna på ett nytt Arctic Monkeys-album och det är att man inte har en aning om vad man kan förvänta sig. De tycks aldrig göra samma sak två gånger. Efter en halvtimmes lyssnande börjar det känns lite ansträngt i kinderna. Det blir så när man inte kan sluta le. Roliga musikaliska abrovinker och lika bra texter som alltid (se ovan). Ganska snabbt brukar favoriterna utkristalliseras, men den här gången är det omöjligt. Alla låtar är bra var och en på sitt sätt. Och jag ler fortfarande genom femte lyssningen. Gissar att det här kommer att bli en långvarig favorit.


a pussyfooting setting sun
make a wish that weighs a tonne:

På turné

Nu har vi farit runt sundet och lite till. Dunkers i Helsingborg. Louisiana i Humlebaek. Botaniska och Konsthallen i Lund. Moderna, Konsthallen och lite annat i Malmö.
Och så har vi haft turen att ramla på diverse riktigt bra fika-ställen. Är det nånting vi alla gillar så är det kvalitetsfika. Särskilt glatt överraskade blev vi av det pyttelilla caféet i Botaniska trädgården i Lund. En liten sjattig disk där man skymtade några chokladbollar. Hmmm Delicato tänkte vi alla lite misslynt. Men när det blev vår tur och vi kunde se vad som fanns i den lilla lilla disken så slog beslutsångesten till. Högkvalitativa kanel- och kardemummabullar. Infernaliska varianter av morotskaka, choklatryffeltårta och rabarbercheescake. Så synd att man inte kunde äta allt. Jag led svåra kval innan jag bestämde mig för morotskakan. Hade så väldigt gärna velat smaka cheesecaken också.
Men nu är man hemma igen och frågan är: När kommer regnet?

Heading south

Imorgon far vi söderut. Nästan till kontinenten. Eller i alla fall till Malmö/Köpenhamn. Det ska bli kul att komma ut och se lite på världen. Min förhoppning är att mannen agerar reseledare och jag bara kommer att ledas runt på diverse trevligheter. Så länge jag får mat regelbundet och slipper gå tre mil om dan så är jag nöjd. Väderprognosen ser lovande ut så vi kan lugnt lämna stövlar och annan regnvädersutstyrsel hemma. Värst är som alltid vad man ska ha på fötterna. Hur är det möjligt att man kan ha för många par skor och ändå inte ha några som lämpar sig för en heldagsaktivitet? Efter mycket vånda blir det nu väl ingångna Converse och ett par sandaler, som jag MÅSTE ha strumpor i och det är ungefär det fulaste jag vet. Far from wonderful känner man sig i strumpor och sandaler. Men jag känner ju ingen i södra Sverige.


Hacienda, Manchester, 6 July 1983