Ge mig en PA!

Om man inte klarar av att åka buss från punkt A till punkt B, om man inte ens lyckas kliva på bussen, borde man inte ha en personlig assistent då? Vår hållplats trafikeras av två linjer. Vi befann oss på hållplatsen i tid, men när rätt buss anlände så drabbades jag av total sinnesförvirring och lät bussen passera. Istället stod vi kvar och väntade på fel buss som kom strax efter. Precis när vi skulle kliva på upptäckte jag hur alldeles fel det blev. Med noll tidsmarginal var det bara att på eget bevåg ställa in musiklektionen och gå hem igen. Snopet!

Roligt

Så var den grå vardagen här igen. Bara 15 veckor till påsk. Jippie! Men vi har ju 25 DVD-skivor Shameless att roa oss med så det ska nog gå bra. Under helgerna har vi ägnat oss åt dotterns julklapp, TV-serien Bottom, brittisk humor när den är som bäst. Jösses vad vi har skrattat åt Rik Mayall och Adrian Edmundson. Här i en fin julscen (den inte alltför kräsmagade kan särskilt lägga märke till Rik Mayalls högra pekfinger):

Sweet sound

Aldrig trodde jag väl att man kunde bli så lycklig av ljudet av takdropp. Mera sånt! Annars är det lite svårt med temperaturen just nu. Vår termometer fick spatt på nyårsafton. Den klarade väl inte av att det plötsligt blev varmare än det varit på många veckor. Nu visar den intressanta L grader. Hela tiden.
Annars är ni välkomna att nominera mig till Housewife of the year award - om det nu finns något sånt pris. Överträffade mig själv idag genom att göra rent och smörja in diverse familjemedlemmars skor. Om det blir varmare ute så blir det också väldigt fuktigt och det är så tråkigt när kängor och skor får fula saltränder. Och igår kväll så var jag ute och skottade utanför garaget (snöskottning en lördagkväll - nä, jag har inget liv). Tänkte att om jag passar på när det är tö ute så kanske vi slipper puckelpiståkning in och ut ur garaget. Så tog jag lite utanför cykelhuset också när jag ändå höll på. HSB-killarna skottar där ibland men inte tillräckligt långt ut och det är så jobbigt att baxa ut sig själv och cykeln genom en 30 centimeter bred springa. Om det nu går att cykla. Det kanske är läge för långfärddskridskor på cykelbanorna.

Seriös shopping

Vi ägnar oss ivrigt åt home improvement. Igår var vi på IKEA och köpte nya rullgardiner. Det var på tiden för de gamla var verkligen sunkiga och fula. Och så köpte vi förstås lite annat också för det är ju så med det stället. Finns det någon annan affär som skapar så många nya och underliga behov hos en?
Idag var jag i city bara för nöjes skull. Ja, jag vet inte om det precis är nåt nöje. Jag hade inget särskilt ärende utan slog bara ihjäl ett par timmar. Och det vore ju dumt att bara drälla runt utan att shoppa lite. Det blev två nattlinnen som jag verkligen behöver. En kjol som jag verkligen inte behöver. Men den påminde mig om ett par byxor jag hade som barn och det räckte som skäl. Ett slags nostalgiplagg. Och så köpte jag en BLUS. Man tror inte det är möjligt för längre än så ifrån vad jag brukar bära kan man nästan inte komma. Jag är vanligtvis synonym med enfärgade bomullströjor från Åhléns bassortiment. Hur tråkig som helst. Men nu köpte jag en tunn, fladdrig prickig blus:



Om nån undrar hur det kan komma sig att jag plötsligt är så flitig vid tangentbordet så är det helt och hållet en fråga om tillgång. Vanligtvis måste man boka tid för att få sitta vid en dator i det här hushållet. Det är alltid upptaget. Men nu är det slut med det. Jag är sedan helt nyligen ägare av en laptop och jag tar fram elpistolen om nån kommer i närheten av den. Det har inte bara fördelen att man kan blogga precis hur mycket som helst. Äntligen kan jag använda Spotify till något mer än bara bakgrundsmusik. Nu kan jag verkligen lyssna. Tack ACamp för att du pekat med hela armen på Melissa Auf der Maur - hon är verkligen bra.

Säng, säng säng, sova, sova sova, säng säng säng... eller inte

Hur går det med den nya sängen? Ja det kan man undra. Den ser bra ut. Man sover högt upp som om man vore prinsessan på ärten. Och det är väl ok så länge man inte trillar ur den. Men vi brottas med ett litet problem. Till den nya resårbotten köptes en tjock bäddmadrass som min kära make skulle ha. Jag tänkte att han ju kunde prova så skulle jag köpa en likadan senare. Eller inte. För just nu lutar det väldigt mycket åt inte. Den lever inte upp till vare sig sitt pris eller sitt utseende. Man känner sig verkligen som prinsessan på ärten när man har sovit på den. (Jag vet för jag har provat en natt). Man har ont ungefär överallt. Som om man hade haft en hel säck med ärtor i sängen. Nu tror jag vi får återgå till de vanliga tunna bäddmadrasserna och se om vi blir lite mindre ledbrutna.

Southpaw och jag

Efter långt om länge har jag äntligen kommit på god fot med Southpaw Grammar. Vi kom på kollisionskurs från början. Innehållet svarade inte mot mina förväntningar. Fast hur det gick till förstår jag inte. För är det något jag väl borde veta så är det att man kan förvänta sig precis vad som helst. Det enda man kan lita på är den ständigt återkommande svärtan i texterna. Det är uppenbart att såna texter måste komma ur någon som är väl bekant med själens mörkaste skrymslen. Hittills inte ett ord om det i den biografi jag läser, men jag kanske inte har kommit till det kapitlet ännu. Läste nyligen en dagstidningsintervju av en journalist som verkligen gjorde sitt bästa för att få veta ett och annat. Det gick väl sådär får man säga. Men den stackars människan lyckades i alla fall få Morrissey att på allvar kommentera de mörka texterna. Han berättade att han åt antidepressiva medel som 17-åring och att han till och från under sitt vuxna liv gått i terapi och att han känner sig 'odefinierbar'. Samt tillade lite skämtsamt att han måste ha varit depressiv redan som foster. Med såna förutsättningar så tycker jag det är imponerande att man orkar ta sig samman och göra något storartat av sitt liv. Intervjun har några år på nacken (2004 för att vara exakt) och ska man tolka de två album som kommit sedan dess som personliga statements så verkar livet vara ljusare nu. Sedan brukar man ju säga att det bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna. I det här fallet Linder - förvånad eller inte. Efter att ha fångat in flagor av verkligheten lite här och där så är jag övertygad om att hon under åren precis innan The Smiths var mycket betydelsefull.

Så här kan man använda Shostakovich (Symfoni no. 5). Magiskt!
(filmen i sig är inte mycket att ha särskilt inte på mitten, men ljudet är förvånansvärt bra)

Hetsläsning

Borde man inte med mitt yrke tycka om låneböcker? Jo det kanske man borde, men finns det något mer stressande än att tvingas läsa på beting. Har hetsläst en bok under ledigheten och håller som bäst på med nummer två. Det är avskyvärt. Jag läser långsamt och helst flera böcker på en gång. Ja inte samtidigt alltså, men jag kan vara mitt i fyra-fem böcker på en gång. Läser i den jag känner för tillfälligtvis. Just avslutade alt. pågående just nu:
Igelkottens elegans, Muriel Barbery
Smaken, Muriel Barbery
Blå gryning, Ann Cleeves
Fritt fall, Juli Zeh
Just kids, Patti Smith
Nattåg till Lissabon, Pascal Mercier

Patti Smiths självbiografiska bok om sitt liv tillsammans med Robert Mapplethorpe var helt fantastisk. Det är oerhört sällan en bok kan fånga mig så jag glömmer tid och rum. Med den här var det så. Välskrivet och detaljerat men på samma gång väldigt kärleksfullt och ömsint.